Författare och kritiker. 2009 fick Steve Sem-Sandberg Augustpriset för romanen ”De fattiga i Łódź”, som har givits ut i mer än 25 olika länder.
Författare och kritiker. 2009 fick Steve Sem-Sandberg Augustpriset för romanen ”De fattiga i Łódź”, som har givits ut i mer än 25 olika länder.

Detaljerna tar för stor plats

Steve Sem-Sandberg lägger för stor vikt vid detaljbeskrivningar i sin nya roman "Stormen"

ANNONS
|

Vad det finns för likheter mellan Steve Sem-Sandbergs nya roman ”Stormen” och William Shakespeares pjäs ”Stormen” är lite svårt att lista ut. Det finns en ö. Men den ligger inte i sagornas fjärran hav, utan i Oslofjorden.

Det finns en härskare över ön. Men han är inte någon trollkarl, utan en nazistisk överlöpare, en quisling, och han härskar inte med magi utan med synnerligen oetiska och livsfarliga genetiska experiment. Även om romanens jagberättare, kallad Andreas, i barndomen tror att öns storgodsägare har magiska förmågor.

Vem som är Ariel, Miranda, Ferdinand och Alonso kan göra detsamma. Det finns en Caliban-figur, en halt och illasinnad gårdsförvaltare. Det kanske också finns en Gonzalo, en välvillig tjänare som tagit berättaren och hans oregerliga syster i beskydd.

ANNONS

Shakespeareparafrasen är inte så väsentlig, eftersom Sem-Sandberg snart kommer in på det som blivit hans stora ämne som författare: nazismen och Förintelsen.

Boken är en mysterieroman, men inte med magiker och luftandar, utan betydligt tyngre ingredienser som 1900-talets norska politiska historia och frågan om ansvar och sanning. När Andreas steg för steg, pusselbit för pusselbit, i vuxen ålder försöker klarlägga sin och systerns obehagliga historia blir det spännande som en deckare.

Att mysteriet aldrig blir fullt ut förklarat kanske spelar mindre roll, vilka livsgåtor och livslögner blir någonsin det.

Värre är det att författaren lägger så stor vikt vid detaljbeskrivningar av öns naturlandskap, att interiörer beskrivs både en och två gånger, och att han gång på gång betonar hur flygplan dånar in över ön för att gå ner på en närbelägen flygplats (vilket väl borde vara Oslos nedlagda Fornebu).

Det är som om beskrivningarna blir så avgörande att utvecklandet av Andreas dunkla familjehistoria och öns roll i Tredje rikets övermänniskodrömmar inte riktigt får plats.

Sem-Sandberg kanske bara gör med sina platser och gestalter som Shakespeare: "Turns them to shapes and gives to airy nothing a local habitation and a name". Fast det är ju förstås en helt annan pjäs.

ANNONS
ANNONS