Att ta tunnelbanan från centrala Stockholm till Årsta är som att färdas 60–70 år tillbaka i tiden. Många hus i förorten byggdes åren efter andra världskriget vilket präglar atmosfären, åtminstone för en tillfällig besökare.
Jag vandrar bland trevåningshus i gult tegel, med små balkonger och det känns välbekant – tryggt som i en gammal film. När som helst kan Thor Modéen dyka upp och hojta ”Tjena kalaspinglan!” till en glittrande, glad Sickan Carlsson.
Det kanske är en passande miljö för journalisten, författaren och debattören Göran Greider som ibland kallas för ”folkhemsnostalgiker” av kritiker på högerkanten?
– Men de har fel. Jag längtar inte tillbaka till tiden efter andra världskriget, men däremot talar jag med värme om välfärdsbygget på 1960-talet – som tyvärr har avbrutits, säger Göran samtidigt som han visar mig in i familjens kombinerade bostad och arbetslokal: två 2:or som har slagits samman.
Göran ber om ursäkt för att han är lite rosslig. Förra veckan hade han en infektion på stämbanden, vilket inte hindrade honom från att åka till Göteborg under den gångna helgen och prata. Mycket.
– Det var brutalt, jag var igång fem timmar på lördagen. Först handlade det om Dan Andersson och sedan höll jag föredrag om rasism, och dagen därpå var det bokens dag i Eskilstuna, berättar Göran.
Programmet för denna måndag är också späckat: först den här intervjun, sedan bli intervjuad för radioprogrammet ”Stil” (Göran gav tidigare i år ut boken ”Stil och politik” tillsammans med DN-journalisten Barbro Hedvall). Därefter väntar några timmars skrivande för Dala-Demokraten, där han är chefredaktör, och på kvällen ska han prata på en biograf vid visningen av den svenska dokumentären ”Trädälskaren” (Göran är med i filmen).
– Många frågar hur jag hinner med allt, men jag tar det lugnt ibland och vilar på soffan. Och jag skriver snabbt.
Göran pendlar varje vecka till deltidsjobbet i Dalarna – en resväg som han på sätt och vis delar med huvudpersonen i biografin ”Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke – en bok om Dan Andersson”. Finnmarkspoeten (1888–1920) som vi förknippar med oändliga skogar och blånande berg var nämligen ofta i Stockholm, där han umgicks med författare och konstnärer.
– Han hade en urban sida – som ibland glöms bort – och var influerad av författare som Baudelaire, Dostojevskij och Oscar Wilde, säger Göran.
Innan jag läste din bok visste jag inte att Dan Andersson hade gått runt och sålt texter till tidningarna i Stockholm.
– Jo, han var en av bjälkarna i mytbildningen kring Klarabohemerna, men samtidigt var det något som hela tiden drog honom tillbaka till Finnmarken. Han skrev flera av sina bästa landsbygdsdikter i Stockholm.
Göran kallar Dan Andersson för ”en vandrande motsägelse” på flera plan, inte bara när det gäller pendlandet mellan stad och land. Den rastlöse diktaren slets också mellan modern vetenskap och mysticism – ibland ren vidskepelse som frodades i Finnmarken. Han älskade en kvinna som han inte kunde få och hade bildningskomplex, trots att han var beläst.
Dessa och andra av diktarens kända och okända sidor berättar Göran Greider om i biografin med den långa titeln. Vi får bland annat veta att Dan Andersson, som de flesta känner som poet, jobbade mer metodiskt med sin prosa.
– Han ville nog att världen skulle se honom som romanförfattare, men som sådan var han var inte bra. Romanerna är inte genomarbetade, de kastas mellan stämningslägen och blir inte trovärdiga. Dikterna däremot, de sitter direkt, säger Göran.
Dan Andersson har blivit en myt i likhet med flera andra diktare, ofta just de som gått bort tidigt, som Sylvia Plath och Kurt Cobain.
Men 32-åringen från Finnmarken gick inte frivilligt med i Döda poeters sällskap. Han avled i en olycka, på grund av cyanväteförgiftning på Hotell Hellman i Stockholm den 16 september 1920.
– Då var han tämligen okänd bland allmänheten men genom dödsfallet blev han en rikskändis. Man kan se honom som Sveriges första rockstjärna och om du lägger till hans drogromantiska sida och intresset för indisk religion så har du en 68-hippie.
Några av hans mest kända strofer måste vara de som börjar med ”Det är något bortom bergen…”. Man ser dem ofta i dödsannonser.
– Ja, min far hade önskat ”Omkring tiggarn från Luossa” till sin begravning, och det är nog en av de mest insjungna svenska dikterna. Såväl den som flera andra av Dan Anderssons texter är knöliga att analysera, orden är mera som bilder och uppenbarelser. Det påminner om Bob Dylan, det är svårt att förstå den exakta betydelsen av ”Mr tambourine man” men man känner att den är väldigt bra.
Det har många gjort genom åren, när det gäller Dan Andersson. Artister sjunger hans dikter men ofta låter det alldeles för ljust och vackert, och saknar svärta. Eller hur?
– Jo, men på senare år har det kommit några intressanta plattor. Jag gillar Sofia Karlsson men tycker att Dan Viktor är strået vassare. Han har fått in en råhet och ton av ödemarksblues.
I sin bok konstaterar Göran att många andra poeter från början av 1900-talet – flera har hög status bland litteraturvetare – är mer eller mindre bortglömda i dag. Ingen tonsätter eller sjunger deras dikter men Dan Andersson finner ständigt nya uttolkare och beundrare.
Vad är det i hans ord som lockar, nästan hundra år senare? Är det en längtan tillbaka? Till gamla tider? Ut på landet? In i skogen?
– Nej, jag tror att det är något mera existentiellt. Dikterna pekar på att det finns något annat än det vi ser omkring oss – och det behöver inte vara en religiös känsla.
Det är något bortom bergen…
– Exakt. Dan Andersson var en romantiker och det är vi alla, inombords, säger Göran Greider.
Ålder: 49 år.
Familj: Fru, dotter, hund och två katter.
Bostad: Lägenhet i Årsta, Stockholm.
Favoritbok: ”Den frågan är alltid knäckande, men den senaste som gjorde stort intryck var ’Memoarer’ av Bob Dylan”.
Favoritförfattare: ”Jag gillar Pier Paolo Pasolini och Lars Norén, men inte hans dramer i första hand, utan dikterna som han skrev på 60- och 70-talet”.
Kuriosa: ”Mitt största intresse är trädgårdsodling. Jag har saknat trädgård i många år, men sedan 2002 har vi en stuga i Dalarna”.
Bibliografi: Göran Greider debuterade 1981 med diktsamlingen ”Vid fönstret slår ensamheten ut” och har givit ut ett 20-tal böcker – ensam eller tillsammans med andra. Bland titlarna kan nämnas ”Pasolini i Stockholm” (1989), ”Ombyggd Volvo” (1992), ”Arbetarklassens återkomst” (1998) och ”Fucking Sverige – byn, bruket, skogen – en modern Dalaresa” (2001).
Aktuell: Göran Greider kommer till ”En kväll för boken” på Halmstads teater torsdag 6 november tillsammans med Cecilia Hagen, Helena Henschen, Åsa Larsson och Inger Edelfeldt.
Daniel Andersson föddes 1888 i Grangärde finnmark. Hemmet var fattigt och han fick tidigt arbeta i skogen, ofta som kolare. Sin viktigaste skolning fick Dan Andersson i folkrörelserna, bland annat som resetalare för Templarorden 1912 och som elev på Brunnsviks folkhögskola 1914–15.
Han debuterade med ”Kolarhistorier” 1914 och gav under sex år, till sin död i en olycka 1920, ut novellsamlingar, romaner och dikter, av vilka han tonsatte några själv. Många av hans dikter har senare tonsatts av andra musiker och blivit folkkära, till exempel ”Omkring tiggarn från Luossa”, ”Till min syster” och ”Jag väntar vid min stockeld”.
Källa: Nationalencyklopedin
