I "Det röda året" får läsarna möta två kusiner som känner sig som tvillingar, men till sättet är varandras motsatser. Under ett dramatiskt år märker Mirjam och Sarah hur släktens hemligheter börjar få konsekvenser, för både vänskap och kärlek.
Enda lösningen är att vara sann, framför allt mot sig själv.
– I boken vill jag gå på djupet med vad det gör med olika relationer när man döljer saker för varandra. Det man inte berättar kan vara harmlöst, men just att man undanhåller något kan bli ett större problem, säger den 47-åriga författaren Emma Steinwall, som har bott i Varberg i nästan hela sitt liv.
Dog i en bilolycka
Innan vi gräver djupare i romanen, dess tillkomst och kopplingar till Emmas eget liv, betar vi av ett sidospår i form av Emmas andra efternamn.
På boken står det bara Steinwall, men i passet även Lindroth. Det kommer från Lasse Lindroth, känd från tv-serien "Sjukan", fyra Beck-filmer och som ståuppare, med Ali Hussein som alias.
Emma och Lasse gifte sig bara tre veckor innan han dog i en bilolycka på väg hem från Norge sommaren 1999. Emma väntade deras dotter Olivia (numera gästkrönikör på ledarsidan i tidningen du läser).
– Det är ett halvt liv sedan, men jag tänker på Lasse och den tiden med glädje. Upplevelsen att tycka om någon så mycket och plötsligt är allt borta, förändrade mig som människa. Nu har jag lättare att välja bra saker utan att tänka på konsekvenserna.
Bara Steinwall på boken
Förutom att vara komiker och en profilerad antirasist skrev Lasse Lindroth tre böcker och en fjärde, som kom ut postumt.
– Vi hade en idé om att våra böcker skulle stå bredvid varandra på biblioteket, men det var så länge sedan och jag använder ju inte Lindroth längre, trots att jag heter det. Så på boken står bara Steinwall, men jag vet att Lasse hade varit glad för min skull ändå, säger Emma, som hette Nordblom som ogift och tog släktnamnet Steinwall med ex-maken Niklas.
Niklas adopterade Olivia och är pappa även till hennes två yngre syskon. Nu är Emma gift med SWT Papers delägare Mathias Larsson och de lever ihop i en bonusfamilj.
En egen författarskola
"Det röda året" har skrivits om många gånger under åren och Emma ser processen som en del av sin egen författarskola.
Språket arbetar hon med även till vardags, som kommunikatör och skribent på Nod, Varbergs kommuns näringslivs- och destinationskontor, men att bli klar med en roman är något annat.
– Jag minns knappt hur boken föddes, för det var så länge sedan. Men den har stötts och blötts, och tänkts om och refuserats och ändrats, så det är inte mycket kvar från ursprungsversionen, berättar Emma och fortsätter:
– Jag har aldrig drabbats av skrivkramp, men ett tag låg bokmanuset i en byrålåda i flera år. Jag tog upp det igen i samband med en manusbearbetarkurs på Skrivarakademin.
Därför skrev hon om slutet
Ytterligare peppning kom från Varbergsförfattaren Sara H. Olsson.
– Hon var idel hjälpsamhet när jag hade tappat modet och sa att det kommer att gå fint. Sara pratar inte bara om att hjälpa och lyfta varandra, hon gör det i handling.
Det var även Sara som sa att läsarna nog skulle bli besvikna över slutet, så Emma ändrade slutet så att det blev lite lyckligare.
Att BTJ (Bibliotekstjänst, som levererar informationstjänster och media till bibliotek, företag och skolor) gillade romanen gick inte att ta miste på i recensionen som fick högsta betyg, fem av fem.
"Alla dessa livets teman, och många fler, spelar Steinwall upp för oss i göteborgska miljöer och hon gör det bra. För den som älskar relationsdrama är detta drömboken och för alla andra är det dags att ge genren en chans", skrev lektören Jennie Forsberg.
”Känn dig själv” som tatuering
Hemligheter är ett genomgående tema i romanen.
– Jag upplever att det är många som har svårt att vara ärliga mot andra eftersom de inte är det mot sig själva, säger Emma, som har tatuerat in "Temet nosce".
Det är latin och från en skylt i filmen "Matrix". Det betyder "Känn dig själv", även om "Nosce te ipsum" är en vanligare översättning, eller grekiskans "Gnothi seauton".
– Jag vill inte leva i fantasier, men inte heller begränsa mitt eget tänkande av normer runt omkring mig. Jag gillar att ha en ärlig bild av verkligheten.
Ett karaktärsdrivet familjedrama
Emma beskriver berättelsen som ett familjedrama, som är mer karaktärsdrivet än handlingsdrivet.
– Det är intressant att följa hur man kan vara tillåtande och nära i en familj, men även snubbla in på det råare och respektlösa. I en familj är relationerna liksom lite mer, eftersom det finns en stark lojalitet och kärlek.
Emma Steinwall föddes på Donsö i Göteborgs skärgård, som tredje barnet av sex. När hon var ett år flyttade familjen till Varberg och systrarna fick tre yngre bröder.
– Att man har kvar sina syskonpositioner i vuxenlivet har jag märkt och det finns även med i boken.
Födda på samma dag
Att bokens Mirjam och Sarah är födda på samma dag, ger kusinerna ett särskilt band.
– Den tanken har jag lånat från verkligheten, eftersom min son råkar vara född på samma dag som sin kusin. Men förutom sådana små detaljer är ingenting självupplevt, säger Emma och fortsätter:
– Jag har ett judiskt arv, men är uppvuxen utan judiska traditioner. I boken påverkar det inte handlingen, men det är en spännande miljö som inte har skildrats så mycket. Det är roligt att svenska judar blir representerade, även om det är på ytan, med utgångspunkt i de seder jag är bekant med och inte så mycket religion.
Varberg finns med i boken
En del av handlingen i "Det röda året" utspelar sig i Emmas hemstad.
– Ja, huvudpersonerna är på besök och bor på Varbergs Stadshotell, som jag älskar. Och jag jobbade där under skoltiden. En annan person jobbar på Ringhals och där har jag också arbetat i många år.
Färgen röd i titeln är en symbol för att året blir dramatiskt, med starka känslor.
– Ja, det är sorg, besvikelse, kärlek, lycka, utveckling. Inte ett grönt, lugnt år.
Nästa bok är redan på gång och den är helt fristående. Ett tag var en bifigur från debutromanen med, men den kopplingen är borttagen.
– Temat för den romanen är skuld och det blir en riktig godbit. Händelserna är påhittade, men det är mina känslor och tankar. Jag hoppas att den kan komma nästa år. Efter det kanske jag skriver en uppföljare till "Det röda året". Jag har redan fått en del idéer, avslöjar Emma Steinwall.
