Född 1960. Anneli Jordahl har skrivit både fackböcker, som "Klass – är du fin nog?", och romaner, som "Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona".
Född 1960. Anneli Jordahl har skrivit både fackböcker, som "Klass – är du fin nog?", och romaner, som "Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona".

Anneli Jordahl | Hundarna i Lafayette Park

Anneli Jordahl gör ett försök att lägga samman klass och ras i sin nya roman.

ANNONS
|

Hon heter Jeanette, är sextiplussare förtidspensionerad från hemtjänsten, och har en hund hon döpt efter sin döde man.

Huvudpersonen i Anneli Jordahls nya roman "Hundarna i Lafayette Park" har många likheter med Gerda Anttis romanfigurer.

En kvinna med arbetarklassbakgrund som börjar se livet i backspegeln, bor ensam på landsbygden och som med varierande mått av bittert trots funderar över sitt äktenskap, sin barndom och tidsandans utveckling.

Till att börja med är det så likt Anttis romanfigurer att jag börjar tycka att Jordahl kunde ha skaffat sig ett lite mer självständigt romanspråk. Men med berättelsens gång ändrar sig upplägget.

Porträttet av Jeanette utvecklas. Hon har en gång varit fosterhemsplacerad, enda dotter till en som det antyds psykiskt skör ensamstående tonårsmamma.

ANNONS

Jeanettes förhållande till sin egen dotter, som gjort akademisk karriär i storstaden, är präglad av samma känslomässiga kärvhet som hon själv vuxit upp i. Hennes blandning av klasshat och klasspräglat dåligt självförtroende är bokens tematiska röda tråd.

Jeanettes make har dött i en arbetsplatsolycka, och som en kombination av sorgearbete och politisk vrede börjar hon föra ett diarium över alla de arbetsplatsolyckor med dödlig utgång som hela tiden inträffar runtom i Sverige, utan att de ger upphov till tidningsrubriker.

Arbetares liv värderas lägre än akademikers, tycker Jeanette, som isolerar sig, tycks fundera på självmord, och som blir förtvivlad när hennes älskade hund, hennes enda sällskap, försvinner.

Men i samma veva förändras berättelsen och byter spår.

Anneli Jordahl gör ett försök att lägga samman klass och ras, när hon låter Jeanette komma i kontakt med den svarta medborgarrättskampen i USA.

Black Lives Matter-rörelsen blir en spegelbild av hennes egen kamp för att arbetares liv ska räknas. Riktigt fullbordad blir inte parallellställningen.

Jeanette träffar Black Panther-rörelsens ikon Angela Davis under en USA-resa, men något svar på sina frågor, om arbetares villkor i Sverige kan liknas vid afroamerikaners, får hon inte.

Tyvärr verkar författaren tappa greppet om sina tematrådar. Jeanette lägger ner sin krönika om arbetsplatsrelaterade dödsfall, och tar, som kompensation för sin försvunna hund, hand om vad som förefaller vara en papperslös, ensamkommande yngling.

ANNONS

Riktigt hur detta hänger ihop med romanens övriga teman förblir oklart. Men Jeanette verkar i alla fall ha fått livslusten tillbaka.

ANNONS