Ahlström om julvärdsskapet: "Höghöjdstränat"

Inför sin roll som SVT-tittarnas guide genom julafton åkte Kattis Ahlström till sin dotter i Paris för att skriva och inspireras. Förutom att söka ett eget språk och leta viktiga teman har hon varje dag övat på att tända ljus.

- Grejen är att de har så dåliga tändstickor i Frankrike, jag har verkligen höghöjdstränat. Det har varit svårt, de har gått av, men nu kommer jag till de här fina, stabila, svenska tändstickorna så jag tror att det ska gå bra, säger hon och skrattar.

"Hängslen och livrem"

Kattis Ahlström är en van programledare och känner sig inte alls nervös inför direktsänd tv framför miljoner tittare. Mest rädd är hon för det som hon själv inte kan kontrollera.

- Som att det skulle haverera på något sätt, att det inte kommer ut en bild. Men vi har hängslen och livrem och extra studior. Vi hade inte kunnat säkra mer än vad vi gör, säger hon.

Under sin tid i rutan vill hon prata om människor runt omkring henne, bland annat dem som hon har träffat under sitt jobb med "Arvinge okänd" och "Radiohjälpen".

- Det finns många jag har träffat under det här året och i mitt liv över huvud taget som jag ser som starka förebilder och inspiration till något slags kämparanda och rättspatos, en känsla av att inte ge upp. Det tycker jag är viktigt och relevant, säger hon.

Inte traditionsbunden.

Förra årets julvärdar Lotta Lundgren och Erik Haag orsakade tittarstorm när de valde att spela in programmet i förväg. För Kattis Ahlström var det hela tiden en självklarhet att finnas där i direktsändning, trots att traditioner inte är jätteviktiga för henne personligen.

- Alla har någonting som man kommer ihåg från när man var liten eller som har betytt någonting, som man för vidare, det kan se så olika ut. Jag har några saker som känns väldigt viktiga för mig, annars är jag inte så traditionsbunden.

- Men jag har en respekt för det här programmet och jag har verkligen förstått att det betyder mycket för människor. Det är inte så många saker folk samlas kring längre. Förr i tiden var kyrkan och tv:n ett slags lägereld för människor, så är det inte längre, säger hon.