Popgruppen Abba blev världskända med sin "Waterloo"-vinst i Eurovisionfinalen 1974, ungefär samtidigt som proggmusiken fick fäste i Sverige. Vänstervågen efter 68-rörelsen hade satt spår i kultur och samhälle och musik skulle plötsligt ha en djupare mening och gärna ett uttalat politiskt budskap.
Abba, som sjöng om allt annat än politik, beskrevs i media som skräp och Coca-Cola-musik.
- Även om Abba hade folkets kärlek motarbetades de aktivt av svenska medier efter genombrottet, framför allt av SR och SVT. När TV2 startades 1969 anställdes i princip bara akademiker som var öppet vänsterinriktade. Det påverkade utbudet och inställningen till den kommersiella musiken, säger Leif Schulman som är reporter på Hänt och har följt Abba på nära håll sedan starten.
"Fyllefest för barbiedockor"
Journalisten Åsa Moberg beskrev "Waterloo"-segern i Brighton som ”en fyllefest för barbiedockor” i en krönika i Aftonbladet.
I en konsertrecension i Umeåtidningen Folkbladet från 1975 sågades Abba med orden:
"Publiken är preparerad sedan lång tid, matade med söta kärlekssagor och en seger i en melodifestival och blir ett tacksamt offer för guldsugna affärsmän i musik."
Men trots de hårda tongångarna förblev gruppmedlemmarna trogna sina glansiga trikåer och storstilade kärlekslåtar. Och utanför Sverige var attityden den motsatta.
- Utomlands var de högaktade och togs på största allvar, speciellt i England och Australien. Men det är klart att det tog hårt att de blev så kritiserade i hemlandet, säger Leif Schulman.
Vändpunkten
Sex år efter genombrottet kom ett nytt årtionde och med det en nystart för Abba på hemmaplan. Gruppen släppte albumen "Voulez-vous" 1979 och "Super trouper" 1980 som båda hyllades i svensk press och tilldelades Svenska grammofonpriset.
Nu, 35 år efter att Abba splittrades, släpps uppföljare till filmen "Mamma mia!". Dessutom har gruppen meddelat att de släpper två nya låtar i höst och återförenas i digital form på scen som så kallade "Abbatarer".
- Att släppa ny musik nu är lite av ett vågspel, den kommer alltid att jämföras med de bästa låtarna under 70-talet. Men de lär vara väldigt Abba-aktiga vad jag har hört. Jag tror inte fansen kommer bli besvikna, säger Leif Schulman.