Spriten - ett svenskt trauma under lång tid

Alkoholen är Sveriges stora nationella trauma. Inget har så grundligt utretts, analyserats och tvingat fram så stora åtgärder som "rusdrycksfrågan". Inför midsommarhelgen har HN pratat alkohol med historikern Lennart Johansson. - Alkohol är en accepterad drog, som vi ändå vill kontrollera, säger han. Det är ju därför den är så problematisk.

ANNONS
|

I sin nyutkomna bok "Staten, supen och systemet" har Lennart Johansson kartlagt hundrafemtio år av svensk alkoholpolitik. Han försöker bland annat svara på varför alkoholen just i Sverige, samt övriga nordiska länder, setts som ett så stort socialt problem. Detta trots att det inte finns belägg för att vi någonsin druckit mer än i övriga Europa.

- Alkoholen har aldrig varit så stor del av kulturen i Sverige, säger Lennart Johansson. Den har alltid varit stigmatiserad.

Till viss del, menar han, beror det på det lutherska arvet med plikttrogenhet och måttlighet. Dessutom var nittonhundratalets dominerande samhällsprojekt - folkhemet - uppbyggt kring idealbilden av "den skötsamme, nyktre arbetaren". Att dricka offentligt, på krogen eller torget, var dekadent och suspekt.

ANNONS

Uppfattningen att svensken "inte kan hantera spriten" är, gissar Lennart Johansson, en så kallad "historisk faktoid" - nåt vi tar för givet utan att veta om det stämmer.

När den så kallade "arbetarfrågan" diskuterades som livligast, för ett drygt hundratal år sedan, spreds i de högre klasserna en rädsla för socialismen och andra "subversiva idéer". Krogarna antogs vara naven i arbetarkampen. Det var där arbetarna umgicks och diskuterade politik.

Johansson skriver:

"Genom att skapa så kallade systembolagskrogar försökte myndigheter /…/ reglera arbetarklassens offentliga drickande".

Systembolagskrogarna var sunkiga och snuskiga, med obekväma stolar och medvetet torftig inredning. Allt för att förskjuta drickandet till hemmen.

Lennart Johansson liknar alkoholfrågan vid "ett prisma man kan studera samhället igenom". Feminister kan analysera hur kvinnors drickande setts som synonymt med lössläppthet, statsvetaren kan visa hur nykterhetsrörelsen hjälpte till att driva fram den allmänna rösträtten och vi andra kan se likheterna mellan dåtidens syn på lönnkrogar och hembränning med dagens debatt kring langning och smuggelsprit.

På åttiotalet inträffade det stora brottet i svensk alkoholpolitik. Eller kanske snarare en stilla resignation. Den politiska högervridningen födde en mer tillåtande (alternativt slapp) syn. Plötsligt förvandlades bilden av staten som välmenande fader till den av en gammalmodig förtryckare. I Stockholm sålde unga nyliberaler öppet sprit på gatorna.

ANNONS

Ett decennium tidigare hade Systembolagets vd Rune Hermansson frågat i uppgiven ton:

"Varför blir alkoholdebatten så lätt neurotisk, vare sig övertonerna går åt det liberala eller det restriktiva hållet?"

I Sverige säljs varje år motsvarande sju liter ren alkohol per person (femton år och över). I Halland är det lägre, cirka fem liter. Det motsvarar tolv liter starksprit eller runt sextio flaskor vin.

Men eftersom all importerad, och smugglad, alkohol inte är medräknad är konsumtionen egentligen högre. Och trenden är stigande. Men Lennart Johansson menar att det inte är något självändamål att få ner totalkonsumtionen. Det är det överdrivna supandet, och allt lidande som kommer i dess spår, som är problemet.

- Se på kombinationen unga män och alkohol, säger han. Vi vet att den leder till brott. Det har vi vetat i femhundra år. I misshandelsfall är minst åtta av tio förövare och offer berusade.

I morgon kommer vi att läsa om fylla och våldtäkter. Då kommer ligger det nära tillhands att ropa på restriktioner.

- Jovisst skulle man kunna göra det. Men skrämselpropaganda fungerar inte. Dessutom är det politiskt självmord att driva frågan om större restriktioner för alkohol.

- Tänk om exempelvis Halmstad skulle marknadsföra sig som ′oerhört restriktiva i alkoholutskänkningen, vi har inte en enda serveringsställe′. Det skulle ju aldrig funka.

ANNONS

Vilka andra trender finns i alkoholkonsumtionen?

- Globaliseringen och resandet har förändrat våra dryckesvanor. Vi dricker en annan typ av sprit nu. Single malt whisky till exempel. Vi ska vara lite kulturella sådär. Om man ska hem till en kompis tar man ju inte med sig en sjuttiofemma renat.

En liten ordlista till svensk alkoholhistoria

Köpsupen - Genom att säljare och köpare tog en sup bekräftades deras affär. Köpsupen hade i bondesamhället samma juridiska tyngd som ett skrivet papper.

Rövarvin - Saft som spetsats med brännvin till cirka femton procent alkoholhalt. Kallades även bluddervin eller tappvin.

Dropphandel - Att köpa Apotekets alkoholhaltiga drycker avsedda mot krämpor för att istället berusa sig med.

Saxning - Att peta eller skära lite i maten, men inte äta den. Vanligt då man var tvungen att också beställa mat för att bli serverad alkohol.

Dansbaneeländet - Superi i samband med festligheter vid dansbanorna. En av det tidiga nittonhundratalets populäraste former av helgfylla.

Spärrlista - Systembolagets namnlista över dem som inte fick köpa alkohol. Introducerades 1957 och fanns kvar i tjugo år.

Estlandssprit - Vanlig smuggelsprit under mellankrigstiden.

Två vita och en brun - Två snapsar renat brännvin och en konjak. Vanlig beställning i tjugo- och trettiotalets krogvärld, eftersom den innebar maximal tillåten mängd alkohol.

En helböj - En sjuttifemma Explorer vodka. Namnet kommer av att Explorer-flaskorna låg under disken och försäljaren på systembolaget fick böja sig ner för att hämta dem. En halvböj innehåller 37,5 centiliter.

Förbudsomröstningen - 1922 års folkomröstningen om ett förbud mot alkohol. Slutade med knapp seger för nej-sidan. I Halland röstade bara var fjärde för ett förbud.

Källor: Lennart Johansson "Staten, supen och systemet" och Systembolaget

ANNONS