För snart tio år sedan höll Kristian Antillas fans på att ösa sönder hela Hultsfred medan musikern med den svarta hatten slungade ur sig ringande hits som Smutser och Västra Frölunda.
Det var fest, frenesi och lycklig fylledans, det var kort sagt ett sådant jäkla tryck att det är svårt att begripa att det är samma artist som nu spelat in de här stillsamma, oroliga, närmast förtvivlat ensamma sångerna på Rum 4 Avd 81.
För det var där på den psykiatriska mottagningen i Göteborg som Kristian Anttila hamnade när han kraschade och gick in i en djup depression. Och det var också där han långsamt började att kravla sig uppåt mot ljuset igen.
Inte för att det sipprar in så mycket hopp eller solsken i ångestladdade sånger som Klockorna ringer in dig ändå eller i albumets kanske starkaste spår Vykortsdrömmar som pilar rakt ut i ingenstans, men bara det faktum att Anttila släpper ny musik känns som ett tecken på att han funnit mening med sitt liv igen, kanske rent av kärlek och viss glädje.
Det är svårt att veta om allt det själsliga mörker som Kristian Anttila sjunger om är självupplevt, men där en artist som Robban Broberg jobbade med sin psykiska instabilitet genom att spela clown väljer Anttila att beskriva svarta scener ur sitt eget liv. Självklart blir det starkt och drabbande.
