Det var bäddat för skrattfest – och skrattfest blev det! Claes Månsson ägde scenen på ett sätt som bara han kan. Annika Andersson firade stora triumfer som den säkra poängplockare hon är. Men rookien Jessica Andersson var nog ändå den som överraskade flest.
Premiärpubliken på ”#Revyn” hade nog gärna sett en akt till med Claes Månsson och hans anderssonskor. För det tände till i salongen redan under öppningsnumret, som är ett nummer värdigt en final, och sedan fortsatte det av bara farten.
Jessica Andersson. Ja, vad ska man säga om denna tjej, som aldrig väjer för en utmaning? Att hon kan sjunga vet vi. Och det får hon visa med den äran här också – hon gör några ruggiga sångnummer.
Depressionssången (till rysarlåten ”Operator”) efter den lysande Norénscenen till exempel. Att hon kan agera visade hon i musikalen ”Little shop of horrors” för några år sedan.
Nu fick vi se det som Annika Andersson haft på känn ända sedan dess: att hon även har en komisk ådra som heter duga.
Det var dessutom väldigt uppenbart att Jessica stortrivdes med att få spöka ut sig i allehanda mer eller mindre märkliga scenkläder och munderingar och leverera allt från ordvitsar på västgötadialekt till att driva med sig själv och den image hon fått som artist.
Claes Månsson är fullständigt lysande, från början till slut. Som när han dansar sin sensuella dans iklädd onepiece. Eller när han beskriver sin kärlek till sig själv och senare får de andra att leka ”Stjärnorna på slottet” med honom.
Annika Andersson dansar poledance och beskriver chosefritt och väldigt målande hur hon kunnat ligga sig till en rad roller i olika teateruppsättningar. Och kommer med en rad goda råd i egenskap av ekonomen Maria Stolpe Du Stör.
Tillsammans utgör dessa komikerveteraner ett stensäkert och oerhört poängsäkert radarpar, som triggar varandra till fniss mellan det inrepade, på ett sätt som är fullständigt oemotståndligt, och publiken är med på noterna direkt.
Det finns två kuggar till i laget på scenen: Tobias Lundqvist och Jonas Sjöqvist. De må ha något mindre roller och utrymme än övriga tre, men de tar varje chans att plocka ut mesta möjliga ur ögonblicket.
Och jisses vilken sångare gymnasieläraren Tobias är! För att inte tala om hans gymnastiska rörelser i poledance-numret ...
”#Revyn” satte ner foten redan på premiären och visade att den klassiska underhållningsformen nummerrevy kan fungera hur bra som helst 2014.
Särskilt i den uppdaterade version manusförfattaren Håkan Johnsson skapat för Lisebergsteaterns ensemble. Med ämnen som kanske inte alltid är de mest väntade i sådana här sammanhang och med texter som i många fall är rejält vässade och skruvade.
Och jag bara älskar slutscenens blinkning till den klassiska ”Lorry”-sketchen där Claes Månsson inbjuder till en utvärdering av det som nyss utspelats. Alla som kan sitt ”Lorry” vet exakt vad jag pratar om ...
