När Lisa Nilsson står på scenen så står känslorna i fokus. Hjärta, smärta och en hel del glädje bjuds det på, men även några pepplåtar för trötta mammor finns med i repertoaren. Allt framsjunget med en av Sveriges bästa röster och ackompanjerat av en kompetent orkester.
Det är helt klart ett vinnande koncept, för när Lisa Nilsson sätter i gång sin två timmar långa konsert finns det inte plats för en enda kotte till i teatersalongen. Applåderna talar också sitt tydliga språk, i synnerhet efter ”Var är du min vän?” och ”Sången om oss”.
Lisa Nilsson har aldrig tidigare besökt Halmstads teater. Det berättar hon för oss mellan ett par låtar och passar på att berömma den färgglada takmålningen – en kontrast till modern inredning där allt tycks gå i en ängslig, ljusgrå nyans.
Sådana små funderingar bjuds det på med jämna mellanrum. Ett möte med en kusin från Falkenberg nämns i förbigående och pappa Göstas gamla rockband Vildkaktus har fått låna ut ett gitarriff till ”Du, kom inte närmare”. Livet som tvåbarnsförälder med allt vad det innebär avhandlas också, med stor igenkänning för många i publiken.
Så mycket bättre-snacket får inget överdrivet stort utrymme och väl är väl det. Vi bjuds på tre tolkningar från programmet: totalrenoveringen av Ace of base’s gamla ”The sign” (nu under namnet ”När kärleken tar slut”), Niklas Strömstedts fina ”Vart du än går”, och en – för att vara Lisa Nilsson ganska så tuff – version av rapduon Ison & Filles ”Klippta vingar”. Sedan smyger sig en och annan tolkning från annat håll också in, en lite oväntad ”Never make your move too soon” till exempel.
Någonstans i mitten hamnar vi i en ganska så seg period: ”Säg det igen” och ”Ändå faller regnet” är båda lite för smöriga för att fungera så tätt in på varandra.
Man vaknar till när lite tuffare ”Den här gången” följs av klassikern ”Himlen runt hörnet” som delvis tillägnas Nilssons band. Sedan är det tid att beta av hitsen och efter att ”Långsamt farväl” har bildat ett givet avslut så får kvällens extranummer gå i discons tecken, med ”Varje gång jag ser dig” och ”Allt jag behöver”. Då försöker sig till och med publiken på några danssteg i den smockfulla lokalen.
