Berätta för Europa hur vi har det. Så sade befolkningen till Teater Albatross i den kamerunska fiskeby där teatern slog sig ner och påbörjade arbetet med den sedermera så framgångsrika pjäsen ”Bortom havet”.
Vad invånarna ville att europeerna skulle ta med sig hem var kunskap om hur de internationella fiskeflottorna dammsuger havet på all matnyttig fisk, ja snart sagt på allt levande, och hur detta drabbar byns egen överlevnad. ”Bortom havet” blev ett sådant vittnesbörd, uppmärksammat både i Sverige och internationellt.
Pjäsen ”Flickan och havssköldpaddan” är en barnversion på samma tema. Flickan Mala och sköldpaddanBasiro föds på en afrikansk strand samma natt.
De följs åt i livet och när Malas bror blir påseglad och dödad av en utländsk fisketrålare, bestämmer sig Basiro för att ta reda på hur det står till i hela världshavet. Vad är det för krafter som hotar de båda vännerna? Havssköldpaddor drunknar i fångstredskap, eller dör av att äta plastskräp.
Basiro möter en ”hus-val”, den siste av sin art, maneter, sillstim och den väldiga skräpkungen: en fysisk gestaltning av de enorma arkipelager av civilisationens avfall, som bildas av strömmarna i framför allt Stilla havet, mellan 135° och 155° väst och 35° och 42° nord.
The Great Pacific Garbage Patch kallas det av de miljöforskare som studerar dess uppkomst. Till slut reser Mala och Basiro till FN för att uppmärksamma världssamfundet på situationen; samma förhoppningsfulla slut som i ”Bortom havet”.
”Flickan och havssköldpaddan” har arbetats fram av ensemblen under lång tid och skiljer sig från tidigare Albatrossproduktioner. Det är fortfarande berättarteater, med väldigt naiv text, pedagogiskt lämplig för förskolebarn och upp till mellanstadiet.
Men scentekniken är mycket mer avancerad än vad den brukar vara i Albatrossuppsättningar. Åsa Lieberaths scenografi och kostym firar triumfer i fantasifullhet, form- och färgrikedom.
Skräpkungen består av kollage av flaskor, burkar och fiskenät. Andra djuphavsvarelser framträder i mångfärgade kreationer. En modell av fiskebyn, och en manet som ser ut som en kvarnhjulshatt med dreadlocks – den sistnämnda har formgetts av Annika Vestel, som spelar Mala.
Robert Jakobsson gör sköldpaddan med skal, tjockbågade glasögon och omisskännlig Göteborgsdialekt.
Till detta kommer Jan Rådviks stämnings- och känslofulla musik, intensiva sång- och dansinslag samt ljud- och ljuseffekter i en finessrik utsträckning jag sällan sett Albatross använda.
En fisketrålare sedd underifrån, från djupet, åstadkoms med en träskiva som kastar skugga från en strålkastare. Ljudlandskap från havstillvaron, skuggspel bakom fondridån, ett sillstim på Jakobssons rygg.
Dessutom ska uppsättningens marina menageri utökas med ett sjöhästhuvud med blinkande ögon. ”Flickan och havssköldpaddan” är en fest att titta på och uppleva med alla sinnen.
