Richard Wagners graalriddardrama ”Parsifal” vinner inte på att återskapas i en slags grå öststatsrealism eller något liknande. Även om Kristus lika oväntat som omotiverat dyker upp på scen i Michael Schulz ganska fula uppsättning från årets påskfestspel i Salzburg, så har han ändå nästan helt avmytifierat detta musikdrama. Idén om Parsifal som något pesudoreligiöst motsägs starkt av den djupt andliga musiken.
Det är dessutom musik som måste få verka långsamt, vilket gör att man kan tycka att Christian Thielemann driver på åtminstone förspelet och första akten lite väl hårt. Men statskapellet från Dresden spelar helt gudomligt, med en suveränt vacker och transparent orkesterklang. Sångarna kan inte mätas med forna storheter, men med tenoren Johan Botha i spetsen är det ändå en övertygande artistskara som befolkar scenen.
