Efter sju års frånvaro återvände drottningen till rampljuset och den svenska musikscenen. Genom sin medverkan i tv-programmet ”Så mycket bättre” 2013 och ett hyllat album på svenska är Titiyo tillbaka.
På lördagskvällen stod hon för första gången på scenen på Stålboms konditori och möttes av en ivrig publik.
Spelningen i Falkenberg var sommarens sista ”Bullar & bång” och bestod av två akter. Regnet som hängde i luften förblev, lyckligtvis, frånvarande under större delen av kvällen.
Först ut var Hush Forever med Sebastian Lilja i spetsen. Ett musikprojekt som frambringade vemod och stillsamhet i höstrusket.
Efter drygt en timmes spelning klev bandet av scenen för att lämna plats åt kvällens huvudperson: Titiyo Jah. Efter cirka en halvtimmes väntan var det en otålig publik som bejublande välkomnande Titiyo på scen.
Likt en musikdrottning klev hon på scenen till introt av ”Första låten”, från senaste albumet ”13 gården” som utkom 2015. Det blev en firad comeback och en hyllad skiva som dessutom är hennes första på svenska. Tillsammans med bandet blev spelningen sammansvetsad och underhållande.
Drottningen från Solna satte ribban högt tidigt på kvällen, med en hit från 1989. ”Man in the moon” blev ett oförglömligt framträdande under den relativt kalla lördagskvällen. Därefter kom ytterligare två hits från Titiyos imponerande repertoar: ”Longing for lullabies” och min personliga favorit ”Come along", som båda framfördes på nya sätt.
Kanske är det av inspiration från ”Så mycket bättre” som gör att hon uppmuntrats av att skapa nya tolkningar av sina egna låtar – eller kanske handlar det rentav om en mognad hos låtarna. Oavsett vad så bevisar denna typ av omtolkningar vilken mångfacetterad artist det var som stod på scen.
Kvällens mellansnack kom att bli till en viss del ganska personliga, framförallt när Titiyo pratade om sin relation till Halmstad, där hennes mamma är uppvuxen. Hon berättade om ett oväntat däckbyte som gjorde att de trots knapp tid fick stanna till i Halmstad, närmare bestämt Simlångsdalen, där hennes mormor hade bott.
Mellansnacket om familjen avslutades med låten ”Du tar hand om honom” som handlar om hennes bror och hennes far som har Alzheimer. En låt som gav perspektiv på livet och gav publiken en stund av betänkande.
Trots några få lugna stunder var publiken i Falkenberg ivrig och ihop med Titiyos energi kom de i symbios, bland annat i låten ”Självantänder”.
Därefter kördes ”Drottningen är tillbaka”, som satte punkt för hela spelningen på ett slagkraftigt sätt.
Därmed hamnade de relativt stillsamma extranumren ”Hålla dig vaken” och ”Jag lovar” lite i skymundan.
Med en gedigen och lång musikkarriär bakom sig bevisade Titiyo att den knappast är över. Det må vara kaxigt att göra en comeback med en låt som säger ”Drottningen är tillbaka”, men det är en härlig kaxighet – och en välkommen sådan.
Det är en konst att laborera med så många olika musikinfluenser som hon gör. Jag har alltid associerat Titiyo med ordet kvalitet och jag må säga att det är en stämpel som står sig än i dag.
Det var en härlig upplevelse att se Titiyo på Stålboms lilla, men ack så härliga, scen. Vilket bra avslut på sommaren!
