Det är tveksamt om det behövs ytterligare en inspelning av Richard Wagners (1813–83) ”Nibelungens ring”.
Det finns en uppsjö på marknaden och hugade spekulanter bör i första hand vända sig till de äldre klassikerna signerade Solti, Böhm eller von Karajan.
Men under innevarande jubileumsfirande är det förståeligt att Christian Thielemann, som är musikaliskt ansvarig för den senaste uppsättningen från Staatsoper i Wien, också vill ha sin version dokumenterad på skiva.
Det är också han som lyfter alltsammans, från de inledande Ess-durklangerna i Rhenguldet via Valkyrian och Siegfried fram till det grandiosa slutet i Ragnarök.
Sångarna i de bärande rollerna är överlag hyggliga även om de inte kan mäta sig med storheter från förr.
Albert Dohmen visar i Wotans parti på en hyfsat stabil basbarytonstämma, Katarina Dalayman (Valkyrian) och Linda Watson (Siegfried och Ragnarök) delar på Brünnhildes roll och låter betydligt bättre än övriga dagens skriktanter (Polaski, Schnaut, Gasteen, de Vol).
Som Siegfried visar Stephen Gould på en fin vokal uthållighet även om tenorstämman i sig inte är så fängslande.
