Primadonna sprider glans

ANNONS
|

Det är 200-årsjubilaren Giuseppe Verdi som står i fokus på ryska sopranstjärnan Anna Netrebkos första soloplatta på fem år. Hon överraskar med en både tyngre och kraftfullare röst i de långa passager som Ladyn sjunger i ”Macbeth”. Nu har sångerskan sannolikt för gott lämnat bakom sig lättare roller som Gilda i ”Rigoletto”, Violetta i ”La Traviata” och Nannetta i ”Falstaff”. Det hela är passionerat och man rycks med, men efter ett tag tröttnar man något. Det tycks som om alltför mycket ligger på ytan, där psykologin och de finare nyanserna hamnar i bakgrunden.

Starkare och mer jämn är hon då i Elisabeths vidunderligt sköna stora sopranaria ur ”Don Carlos” och i avsnitten ur ”Trubaduren”, där en suverän balans uppnås mellan det lyriska och det dramatiska. Boleron ur ”Sicilianska aftonsången” sjungs medryckande, medan de tämligen slätstrukna avsnitten ur Verdi mycket sällan spelade opera ”Giovanna d’Arco” passerar tämligen obemärkta. Operaorkestern i Turin spelar ganska oengagerat under ledning av Gianandrea Noseda och det är primadonnan ensam som sprider glans över denna fina Verdihyllning.

ANNONS
ANNONS