Låtskrivaren går från K-pop och hiphop till egen indiepop

Bakom många etablerade artister döljer sig en och annan låtskrivare. Varbergaren Sebastian Lundberg är en av dem. Han har gjort musik till artister som Lupe Fiasco, Astrid S, French Montana och Wu-Tang Clan-rapparen Raekwon. Sett till antalet lyssningar är det i Sydkorea som musikmakandet rönt störst framgångar. Inom genren k-pop – korean pop – har Sebastian varit med och skrivit låtar för Red Velvet. Låtar som passerat över hundra miljoner streams.

– Det är en väldigt speciell känsla. Det som gör att det känns overkligt och frånkopplat är att man inte lever i den världen. Det når inte riktigt hit, förutom till människor med det smala specifika intresset. Det blir som mest påtagligt när man kommer i kontakt med de enskilda människorna som på något vis uttrycker sin upplevelse av det man har gjort. Så är det med alla låtar, säger Sebastian Lundberg.

Han spelade cello som barn, förundrades över kusinens black metal-band i tidiga tonåren och fann sin röst i PS-musikalen under gymnasiet. Trots att musiken präglat en större del av uppväxten var karriärvalet inte givet. Sebastian minns hur han “kastades” in i branschen under en utbildning med inriktning mot låtskrivande och musikproduktion i Örnsköldsvik 2010.

Fick studionyckeln

Han kvitterade ut en nyckel till studion och började skapa soulmusik med två kursare. Senare skulle samma trio bli signade under namnet Trinity av musikförlaget Universal redan under studietiden.

– Det var en dramatisk och snabb övergång. Redan när jag började ville jag göra en egen artistkarriär men det var så bländande och kul att skriva åt andra, så det egna kom lite i skymundan, säger Sebastian Lundberg.

För tre år sedan tog han ett steg tillbaka från låtskrivarkollektivet för att fokusera på material under egen flagg. Först ut var soloprojektet Mary Don Dave, som sedermera bytte namn till Lundberg. Drömmiga elektroekon och melankoli möts i låten Underneath It All, som av andra har beskrivits som ”John Denver möter Radiohead”.

– Jag har en uppsjö av låtar som jag väntar på att släppa. Hela projektet är en lång utvecklingsprocess.

Genom åren har Sebastian delat studio med kompisen och branschkollegan Jonas Asker. Duon ockuperade en tågkupé och begav sig till en stuga i Norrbotten för att skapa musik.

– Vi hade så mycket instrument, syntar och monitorer att vi inte kunde vistas i vagnen. Vi fick sitta i restaurangvagnen hela vägen.

Förutsättningslöst påbörjades en ljudlaboration. När de återvände till studion i Stockholm var det med ett gemensamt projekt – Astral Weeks. Konstellationens namn är hämtat från Van Morrissons album med samma titel.

– Den skivan har en otrolig frihetskänsla som vi tyckte limmade med så som vi vill att projektet ska vara. Vi vill att det ska vara fritt. Det finns en väldig bredd och vi vill inte låsa in oss i något smalt fack och begränsa oss. Det ska vara en smältdegel av allt vi tycker är bra.

Portabel studio

Delar av debutsingeln ”Summertime” spelade medlemmarna in tillsammans över tjänsten Google Hangouts med anledning av rådande pandemi. Sebastian packade upp en portabel studio i flickvännens lägenhet i Varberg och Jonas arbetade från Stockholm. Studion flyttade ut i cyberrymden.

– Det var inte helt lätt. Man insåg värdet av fysisk närvaro i en sådan process. Det blir fördröjning när man sjunger. De sista körerna är inspelade med en Iphone hemma i soffan. Jag fick sitta med huvudet under en filt för att dämpa rumsljuden.

Låten adderades till flera spellistor som administreras av streamingjätten Spotify.

– Den tog sig igenom bruset. Jag kommer en från en värld där jag gått skivbolagsvägen. Där är man en anonym person i en studio i Sverige som skickas genom en lång flaskhals av processer och beslut. Nu var det vi som gjorde allt, utan mellanhänder. Det kändes väldigt bra.

Johan Erkki