Tråkmåns, tycker en del om den forne Dire Straits-gitarristens knäppande på sin gitarr. De lär knappast låna sina öron till den här plattan i synnerhet som det är en dubbel. Men är man inte fördomsfull och ger sig tid att lyssna några gånger har faktiskt karln ändå en hel del njutbart att erbjuda.
Med omväxlande blues och folkmusik i förgrunden och med en skönt munspelande Kim Wilson på gästlistan. Men som alltid (nästan) när det gäller dubbelformatet hade en bantning av materialet höjt betyget ytterligare.
