Inbjudande konsert med Marit Bergman

Det är veckan med sommarens sista spelningar på Strömma Farmlodge i Tvååker och på scen stod en rutinerad Marit Bergman. Kvällen började, ironiskt med tanke på vinden utanför, med låten ”Dagen då våren kom till Bredäng” från senaste albumet.

Dessvärre sjönk spelningens början en aning då ljudstrul uppstod under en kort stund, men med en rutinerad artist som Bergman så kom stämningen snabbt tillbaka under andra låten: ”Dra åt helvete”.

Det har varit sju år av tystnad från Bergman, så det var en efterlängtad comeback för många då popundret kom tillbaka i våras med femte albumet ”Molnfabriken”, som dessutom är det första på svenska.

Publiken inne på Strömma Farmlodge var av blandad kompott vilket Bergman kommenterade då hon efter kvällens andra låt frågade vilka hon kände i publiken och vilka som var nya lyssnare. Troligtvis är det kanske det som utmärker hennes comeback på den svenska musikscenen: en annan variant av Marit Bergman.

”Molnfabriken” representerar en personligare Marit, som möjligtvis därigenom berört nya lyssnare. Låtar som ”Vildros och kaprifoler” och ”Ibland gråter jag bara för att tiden går”, som framfördes i tisdags, tyder på en mognad och är slående skildringar av livet. Utan tvekan två av kvällens höjdpunkter.

Vad som utmärkte Marit Bergman och bandet var delaktigheten i publiken. Under låten ”Ibland gråter jag bara för att tiden går” går frontfiguren ner i publiken och sjunger tillsammans med vad som är kvällens största fan – och interaktionen med åskådarna är något hon återkommer under hela spelningen.

Det är en koncentrerad Bergman på scen samtidigt som hon är väldigt avslappnad. Hon har kallat sig själv som ”en gammal räv” sedan sin comeback och ja, det stämmer nog. Som publik känner man tydligt en nivå av professionalitet samtidigt som hon känns lättsam.

Konserten tog oss till Bredäng, där Marit numera bor, till Malmö i låten ”Spring rakt mot ljuset”, som handlar om barnet vars huvud mötte den hårda perrongen på Malmö central, till uppväxten i Rättvik, till stranden i låten ”En sommardag på stranden”.

Oväntat men roligt var det faktum att Marit Bergman bjöd på gammalt och nytt. En blandning av spår från ”Molnfabriken” och äldre låtar som ”Forever doesn’t live here anymore”. Som förväntat blev hiten ”I will always be your soldier” det som gav Strömma energi och frambringade kvällens allsång, där Marit agerade allsångsledare och för andra gången gick ner bland publiken.

Trots höjdpunkter som ”I will always be your soldier” så var det bästa för kvällen den inbjudande och deltagande Marit Bergman som ihop med bandet (Åsa Jacobsson, Susanna Risberg, Amanda Savbrant, Isa Savbrant och Carolin Schröder) åstadkom en härlig avslutning med lite ”Varberg special treatment” (som Schröder uttryckte det) i form av extranummer.

Improviserat eller inte skapade det många skratt hos publiken då Marit under andra omgången av extranumren förklarade att hon har börjat plugga spanska, med hjälp av Caroline Schröder (från duon Caro & El Club) innan de tillsammans framförde låten ”Amo que me ames”.

Det var en spelning präglad av spontanitet, kanske inte så mycket i låtarna, men i framförandet och mellansnacket vilket gjorde kvällen till en härlig avslutning på sommarens sista vecka.

Madeleine Andersson