Kents sista spelning i Tele2 Arena i Stockholm. Bild: Pontus Lundahl/TT
Kents sista spelning i Tele2 Arena i Stockholm. Bild: Pontus Lundahl/TT

TV-krönika: Dokumentären om det sista året en tröst för fansen

Ett sorligt år för musikvärlden med förlorade stjärnor och Kents avsked.

ANNONS
|

Ingen har väl missat att 2016 var ett mörkt år för musikvärlden. Vi förlorade superstjärnor som David Bowie, Prince och Leonard Cohen och i Sverige fick vi allt för tidigt begrava bland andra Josefin Nilsson, Olle Ljungström och Freddie Wadling.

Men vi tog också farväl av det svenska rockbandet Kent, som efter 26 års framgångsrik karriär åkte ut på sin sista turné. En inte fullt lika sorglig förlust, om än nog så dramatisk för de många fansen. Avskedskonserten hölls den 17 december i Stockholm och redan i mellandagarna kunde vi se Per Sinding-Larsens Kent-dokumentär ”Vi är inte längre där” med färska klipp från årets turné.

ANNONS

Dokumentärens två delar innehåller över två timmars material i en salig blandning. Här finns öppenhjärtiga bekännelser från bandmedlemmarna, tankar om scenskräck och kändisskap, om schyssta gitarriff och om trovärdiga låttexter. Som Kentfan är man inte bortskämd med sådant, den senaste dokumentären om Kent, ”Så nära får ingen gå”, kom 2001 och intervjuer har de solglasögonprydda rockarna varit sparsamma med genom åren.

I ”Vi är inte längre där” pratas det ovanligt fritt och ärligt om när bandet bildades, varför medlemmar kommit och gått och hur det känns att plötsligt bestämma sig för att lägga ner. Kanske är det lättare att sänka garden när man vet att man står inför ett avslut. Samtidigt ger Jocke Bergs berättelse om hur kändislivets utsatthet och medias gränslöshet har tärt på honom under hela karriären en förklaring till den envetna fåordigheten.

Klipp och foton från både äldre och nyare konserter och inspelningsstudios varvas med intervjuer med före detta och nuvarande medlemmar. Några effektfulla filmningar av fansens reaktioner efter att ha fått nedläggningsbeskedet bryter av och visar en annan sida av situationen. Vi hör också bland andra Miriam Bryant, Silvana Imam, Lars Winnerbäck och Nina Perssons tankar om vad Kent har betytt för dem och för musiksverige. Det är roligt att höra Silvana Imam citera de Kent-låtar hon själv lyssnat sönder och Nina Persson erkänna att hon en gång i tiden tyckte att Kent verkade lökiga.

ANNONS

Till en början värjer jag mig lite mot den bombastiska dramatiken och de måttlösa hyllningarna av ett vanligt rockband som valt att gå i förtidspension. Men jag får erkänna att de olika uttalanden som får plats i dokumentären faktiskt formar en ganska bra och sann bild av ett band som betytt mycket för många. Även för mig. Låtar som ”Avtryck”, ”Klåparen” och ”Mirage” har sin plats i mitt hjärta, då som nu för alltid.

”Vi är inte längre där” är en fin avrundning och tröst för alla som sett sitt livs sista Kent-konsert och inte vet hur de ska gå vidare. Som band har Kent helt klart slutat på topp och nog kommer det fortsätta skrivas låtar i Kents anda i många år till.

ANNONS