Möt Varbergs mest kända inredare och formgivare

Lucas Morten är mitt i en internationell karriär som möbelformgivare och inredare när vi knackar på och undrar hur han tänker kring färger, material, komfort, gränsen mellan konst och design – och inte minst sambon Tyras betydelse.
– Jobbet har fått oss att växa samman och i augusti blir det bröllop, avslöjar 28-åringen från Varberg.

ANNONS
LocationTräslövsläge||

När vi träffas kan jag notera att Lucas Morten inte har lika mycket färgrester på händerna som han brukar.

– Nej, men ser du inte hur torra händerna är? Det är kalk från att jag håller på och gjuter i hampa. Jag har håret fullt av det också, säger han med en liten suck, men inte utan att behålla leendet och en nyfiken blick.

– Hampa är ett coolt material. Det är inte så många som håller på med det nuförtiden, men romarna hade det till broar och andra stora byggnadsfundament.

Lucas ena tumme är inte återställd efter att han som sjuåring klämde den i en bildörr. Och vänster ringfinger saknar ring, trots att han och Tyra är förlovade och ska gifta sig om mindre än ett halvår.

ANNONS

– Tyra har förlovningsring, men vi har inte hittat rätt ringar till bröllopet ännu och jag vill gärna rita dem själv, förklarar Lucas.

Flera utlandsuppdrag

Formgivaren från Varberg har flera utlandsuppdrag på gång. Han arbetar med en musikstudio i Los Angeles och vaser till en utställning i Milano och ska även inreda Nike-butiker i belgiska Antwerpen och holländska Eindhoven.

– Butikerna gör jag via Studio Pompone, mina föräldrars företag. Det är ena benet av min verksamhet. Magnus, min far, kommer från ”retail” och har gjort koncept för exempelvis Nilson Group, Hemtex, Lindex och Essity. Vi inreder alla Nike-butiker i Skandinavien, så det blir fler resor än jag egentligen vill, säger Lucas.

Han växte upp på Södra Näs strax söder om centrala Varberg och var redan som femåring mycket i Studio Pompones butik i Läjet.

– Jag har suttit och tittat på när mina föräldrar har jobbat och exempelvis sytt gardiner. Att jag själv började göra objekt och möbler dröjde många, många år. Jag mådde dåligt, eftersom jag inte visste hur jag skulle få ut min kreativitet.

Numera har Lucas en egen ateljé precis bredvid Pompone.

– Jag kommer dit mellan sex och sju på morgonen och är där till nio. Sedan jobbar jag på Pompone till sex på eftermiddagen. Då blir det ateljén igen, fram till tio eller elva på kvällen. Efter det åker jag hem och äter med Tyra, berättar han.

ANNONS

Skissar i datorn

Hemma i lägenheten i centrala Varberg blir det nästan alltid vegetarisk kost och ett glas naturvin för Lucas och Tyra.

– Familjen och naturen är jätteviktig för mig, precis som allting med skönhet och ”ambience” (stämning/atmosfär). Och så mat och vin. Det händer mycket i vinvärlden och naturvin har samma grundläggande filosofi som vi har med våra möbler. Sedan om jag är på en restaurang som har en nice köttbit som lokal specialitet så testar jag gärna det, säger Lucas och fortsätter:

– Vi kan ju inte konsumera så mycket kött som vi vill, med tanke både på klimatet och hur mycket landmassa som går åt, men det är en komplex fråga.

Från Lucas Mortens första idé tills han börjar arbeta med ett objekt kan det gå allt från en dag till flera år. Nästan alltid är skisser på datorn en del i processen.

– Jag är rätt duktig på att visualisera saker och ofta har jag en rätt tydlig bild i huvudet innan jag väl börjar rita. Jag brukar skissa relativt snabbt, och är det en sak som är lite mer åt det konstnärliga hållet behöver jag inte göra någon mer ritning.

För nästan exakt ett år sedan sändes avsnitt fyra av SVT-programmet ”Hemma hos inredningsarkitekten” (finns på SVT Play). Där berättar Lucas Morten att han har målat allt som brukar vara vitt i ett hem – tak, dörrar, dörrfoder, eluttag och sladdar – i en grågrön nyans som ska ge en harmonisk stämning.

ANNONS

Hur tänker han annars när det gäller färger? Till intervjun kommer han själv i svarta kläder och med en svart mössa.

– Jag har alltid bara svarta kläder. Det är bekvämt, svarar Lucas.

Och objekten du skapar?

– Det är mycket svart och vitt. Det är en annan sak när det kommer till inredning, men med objekten vill jag inte att färgen ska tala. Den ska vara så neutral som möjligt. Jag vill att formerna och hantverket ska ge liv.

Hur ser du på form och material och hur det samspelar?

– Jag binder mig inte vid ett material utan testar olika processer och tekniker, men utgår ofta från en form. Den förändras sedan inte av materialet utan bara utifrån proportionerna.

Hur viktig är komforten om du gör exempelvis en fåtölj?

– Inom funktionalismen pratar man ofta om att form följer funktion, med det är ingenting jag lever efter, snarare tvärtom. Man blir så himla begränsad i formgivningen om man ska följa konventionella regler och normer, kring hur en stol ska se ut för att vara ergonomiskt anpassad. Jag försöker skapa saker som jag tycker är vackra, men som man även eventuellt skulle kunna använda sig av. Jag skiter om någon kan sitta i fåtöljen i en timme eller en minut. Det viktiga är ”ambience” och estetik.

ANNONS

Det verkar som om texturen är viktig för dig?

– Med funkis-eran ville man ju demokratisera inredningen och det gör man genom en storskalig produktion, där allt ser likadant ut. Då lär man sig att allt ska se perfekt ut och att det är det naturliga. Man klarlackar ett bord för att det ska se likadant ut i framtiden, men jag tycker att det är tråkigt och att man tappar känslan mot träet.

Tänker du mer som en konstnär, att ingen handgjord målning är exakt den andra lik, även om du skulle försöka?

– Ja, jag vill att min själ genomsyrar objekten. Det är därför jag använder händerna så mycket och inte målar med pensel. Om jag hade lämnat mina trämöbler till en snickerifirma hade många nog tyckt att de var snyggare tillverkade. Men eftersom det är såpass enkla och raka former, så tycker jag att det hade blivit ett dött objekt.

Är enkelhet ett mål för dig?

– Ja, jag kan tycka att både designers och konstnärer överarbetar former, för att man vill vara unik. Det svåraste som finns är att hitta en enkel form som håller. Att hitta en enkel form som håller estetiskt utan att bli tråkig är svårt. Men kan man lägga på lite mer själsliga dimensioner, så tycker jag att det händer något. När man ser ett handslag i ett objekt, adderas mycket själ.

ANNONS

För ungefär fem år sedan pratade du om brutalism som en beskrivning av i alla fall en del av din stil. Hur är det i dag 2023?

– Brutalism var väl mer förut och nu är det mer svårdefinierbart och utforskande. Jag är ju inte samma person som då och det jag gör är väldigt känslomässigt kopplat till mig. Stilen som jag har är min personlighet och den är jag väldigt trygg i. Jag är mer influerad av naturen nu och går mer åt ett konstnärligt håll. Design för mig handlar om att du har ett problem som ska lösas och sådant jobbar jag inte med.

Till Milano i april

Lucas Morten hinner inte inreda så många privatbostäder nu när han prioriterar större projekt och sin konstnärliga verksamhet. Han vill inte avslöja vilket hotell med restaurang och spa han arbetar med, eller vem som ska jobba i musikstudion i Los Angeles som han har hand om.

– Det är en amerikan som producerar några av världens största artister som vill ha en mindre studio i ett garage. Den kommer att bli jäkligt cool.

Lucas och sambon Tyra Wilhelmsson ska åka till designmässan i Milano, Salone de Mobile, den 17–23 april.

– Jag håller bland annat på med en två meter hög vas som ska ställas ut i en gammal kyrka. Formen ritade jag för ett och ett halvt år sedan och då var det tänkt som en piedestal, men när galleristen såg två mindre vaser i vit onyx (en ädelsten) som jag gjorde hos en jättefin fabrik utanför Verona, så ville han ha något liknande som passade.

ANNONS

Var i processen kommer Tyra in?

– Idén brukar födas hos mig, men när objektet är klart känner jag mig rätt känslomässigt klar. Då tar Tyra över och skapar liv i objektet. Jag är mer visionär och hon kan känna in stämningarna, säger Lucas om sambon, som i grunden är grafisk designer och bland mycket annat sköter kontakterna med gallerier och massmedia.

– Tyra sätter skapelserna och vår vision på världskartan. Hon har liksom en förmåga att omsätta de fysiska objekten till ord, bild och andra visuella skepnader som gör att vi når ut till rätt människor och platser. Jag hade inte kunnat komma hit där jag är utan Tyra. Företaget är lika mycket hon som jag. Det hade inte gått att klara en dag utan henne, slår Lucas fast.

Letar större bostad

Paret messade med varandra dagligen i två år när de var tonåringar och Tyra bodde i Landskrona, och blev sedan ihop 2015, när de var 20 respektive 18.

Två år senare hängde Lucas med Tyra till New York, trots att han ”inte är en storstadskille”.

– Jag gick på många gallerier och det blev ett startskott för att jag började göra mer konstnärliga objekt.

Ett framtida mål är att hitta en större bostad nära naturen, där det finns plats för ateljé och utställningslokal.

ANNONS

– Jag trivs i Varberg, men vi är öppna för att flytta om vi hittar rätt ställe. Varberg är en lagom stor stad, med väldigt fin stadsbild och närhet till både vatten och skog. Och nära till Göteborg och Köpenhamn. Sedan tycker jag att utbudet är unikt med tanke på befolkningsmängden, tack vare alla entreprenörer med framåtanda som skapar restauranger och olika verksamheter. Det finns en ambients i Varberg som är svår att ta på, men som vi alla känner av.

ANNONS