Författaren Deborah Levys "Varm mjölk" är lastad med betydelser och symboler. "Läsarna ska alltid försöka gissa som detektiver varför saker händer", säger hon.
Författaren Deborah Levys "Varm mjölk" är lastad med betydelser och symboler. "Läsarna ska alltid försöka gissa som detektiver varför saker händer", säger hon.

Deborah Levy om begär som bränns

Med hjälp av brännmaneter, sex och en misstänkt kvacksalvare undersöker brittiska författaren Deborah Levy hur det är att ta sig ur en förlamande mor-dotter-relation.

ANNONS
|

- Var brukar du bada? Jag har hört att det finns många platser häromkring där jag kan simma.

Deborah Levy är i Stockholm för att tala om sin hyllade roman "Varm mjölk", som nyligen gavs ut på svenska. Men först vill hon prata om lokala badplatser. Levy vill nämligen komma tillbaka i sommar för att ta en simtur, förklarar hon.

ANNONS

Det är också med en simtur som resan börjar för huvudperson i boken – 25-åriga Sofia. Hon har rest till en sömnig by på Spaniens sydkust tillsammans med sin mamma Rose. Hos den prillige läkaren dr Gomez hoppas de hitta ett botemedel mot mammans mystiska benförlamning. Men under en simtur i havet bränner sig Sofia på en manet (eller "medusa" på spanska"). Snart är inget sig likt.

- Hon bränns till ett begär och en nyfikenhet. Som om giftet också är något bra. Det får henne att försöka hitta något mer. Hon förälskar sig i en kvinna, och i en man. Hon experimenterar med livet. Hon är på en resa mot att bli en komplicerad kvinna, säger Deborah Levy.

"Använder sin kropp"

"Det är upp till dig att bryta de gamla kretsloppen."

Citatet är från franska Hélène Cixous "Medusas skratt" från 1975 – ett manifest för kvinnlig frigörelse och att föra in kvinnliga erfarenheter i litteraturen. Raden inleder "Varm mjölk" och Levy låter den löpa som en röd manettråd genom historien om Sofias frigörelse.

ANNONS

Men trots den feministiska laddningen tycker Levy inte att hon har skildrat rent kvinnliga erfarenheter. En förebild till huvudpersonen är till exempel den manlige brittiske konstnären LS Lowry, som tog hand om sin deprimerade mamma när han inte målade av industrilandskap i norra England.

- Rose använder sin sjukdom och sin kropp för att få uppmärksamhet och kärlek. Symptomen hon har för hennes talan. I livet finns det förödmjukande saker som vi skäms över och då kan vi uttrycka det med kroppen. Både män och kvinnor upplever det här. Män blir också galna, säger Deborah Levy.

"Varm mjölk" är lastad med betydelser och symboler. Grekiska myter, händer kladdiga av fiskblod, ett klipp med David Bowie på Youtube, ett par herrskor som Sofias nya kärlek Ingrid bär vid deras första möte. Inget har hamnat där en slump.

Men Deborah Levy anser sig inte hålla på med symbolik. Det handlar bara om språklig njutning, och att fånga läsarnas intresse.

- Vi måste hålla i gång historien och motivationen för huvudpersonerna. Det är bra för en författare att ge tillträde till deras undermedvetna. Läsarna ska alltid försöka gissa som detektiver varför saker händer och vad som ska hända härnäst.

ANNONS

Nästa grej för Deborah Levy är en ny roman. Den heter "The man who saw everything" och ges ut i Storbritannien i september.

- Den behandlar maskulinitet och handlar om en man som har försökt korsa en väg i 30 år, säger hon.

Filmatisering på väg

Hon vill också börja skriva filmmanus, vilket är en ny erfarenhet för henne, och hon ser fram emot att skriva komplicerade kvinnoroller. I förbifarten berättar hon att hon precis sålt filmrättigheterna till "Varm mjölk".

- Det är så spännande, och jag ser så mycket fram emot att få veta vem som ska spela Sofia och Rose, säger hon.

Dessutom fortsätter hennes projekt med "levande memoarer". Den första delen behandlade hennes familjebildning och skilsmässa i 40-årsåldern, den andra författarkarriären i 50-årsåldern. Del tre är ett pågående projekt.

- Memoarer skrivs ju oftast i slutet av livet när man är vis och ser tillbaka. Jag tyckte att det är intressantare att skriva när man inte är så efterklok. Men jag blev ju precis 60, så jag måste leva lite längre först.

ANNONS

TT: Vad vill du att den ska handla om?

- Om att fortsätta skriva böcker och att simma i havet varje dag.

TT

Fakta: Deborah Levy

Föddes 1959 i Johannesburg i Sydafrika. Hon emigrerade till Storbritannien som nioåring efter att hennes pappa, som var medlem i ANC, blivit fängslad i hemlandet.

Började sin bana som dramatiker och har skrivit teaterpjäser för Royal Shakespeare Company. Hon debuterade 1989 med romanen "Beautiful mutants" och skrev ytterligare fem romaner under 90-talet.

När hon efter fem års skrivande skulle ge ut sin "Simma hem" 2011 blev hon plötsligt refuserad. Alla större förlag ansåg att den var för svår för att vara kommersiellt gångbar. Räddningen blev lilla oberoende förlaget And Other Stories, som gav ut den. Sedan dess har både "Simma hem" och "Varm mjölk", som gavs ut 2016, blivit nominerade till Man Booker-priset och sålt i hundratusentals exemplar.

Deborah Levy om...

Titeln "Varm mjölk":

- Folk undrar varför jag kallade den så. En av orsakerna har att göra med stjärnkonstellationen som på engelska heter “The milky way”, men tydligen heter den inte så här. Så där finns en hel metafor som gått förlorad, men förhoppningsvis har det tillkommit andra saker i översättningen.

Att skriva om familjer:

- Familjerelationer innehåller så mycket information om samhället och världen – hur vi kan komma till en plats där vi kan älska varandra och hjälpa varandra, men ändå skiljas åt och lämna varandra. Det här med anknytning är mitt ämne.

Om att skildra människor från flera olika kulturer:

- Det är en erfarenhet som många av oss delar. Sofia har en pappa från Grekland och en mamma från Yorkshire och hon är osäker på sin identitet. Det finns en glidande identitet i den här boken och i flera av mina tidigare där människor är lite från en plats och lite från en annan. Det är bara så världen ser ut i dag.

Om Sverige:

- Jag började min bana med att skriva för teatern och då var vi tvungna att studera Strindberg. Jag är också från generationen som växte upp med alla Bergmans filmer. Jag gillar poeten Tranströmer. Väldigt rena och vackra rader, som stilla vatten.

ANNONS