Jesper Lundqvist (Hallands Nyheters kulturstipendiat 2012) bor i Dagsås men är inne i Varberg för att fixa en trilskande telefon när HN ringer upp. Förutom barnboksförfattandet skriver han mycket för Sveriges Radio och jobbar även som yogainstruktör.
”Kivi & drakbrakaren” är den tredje i serien om Kivi där hen möter en ny märklig varelse.
– Den första boken var väldigt mycket ett spännande språkligt experiment som jag tyckte var roligt av flera skäl. Bland annat att man slipper ballasten när man skriver för barn att så här är tjejer och så här är killar. Det finns generationer av barnlitteratur som cementerat detta. Sedan finns andra som gör revolt genom att skriva tvärtom att nu ska alla tjejer vara jättemodiga och kaxiga. Det kan bli väldigt platt det också. För mig handlar det mycket om att leka med språket och ha väldigt roligt.
Inspireras du av ordlekare typ Povel Ramel och Robban Broberg?
– Povel och Robban har väl funnits med via min pappa (Torbjörn Lundqvist som var journalist på HN) men det är nog Lennart Hellsing jag inspirerats av mest. Någon recensent skrev om min första bok att den var som en korsning mellan Hellsing och Tove Jansson. Det är två favoriter och jag hoppas att jag har lite gemensamt med dom. Med ett språk som vindlar, hoppar och studsar.
Första boken om Kivi (Jesper har skrivit andra barnböcker också) ”Kivi & monsterhund” väckte våldsam debatt. Folk blev både glada och arga över det nya ordet hen.
– När debatten var som störst tror jag att jag blev intervjuad tre gånger om dagen i snitt i tre månader. Bland annat av The Times och alla möjliga utländska tidningar. Efter ett par veckor började jag inse att det var ganska svårt att få något gjort. Men jag klagar verkligen inte. Det var fantastiskt roligt och kändes som en once-in-a-lifetime grej.
Sedan några år har hen blivit ett etablerat ord och finns i Svenska Akademiens ordlista. Kivi banade vägen dit och dyker alltså nu upp för tredje gången.
– Det är alltid kul att hälsa på i hans värld. Drakbrakaren är en ganska läskig figur som kan prutta ur sig eldsflammor. I den vill jag visa att saker som vi kan tycka är läskiga kan vara nyttiga också.
– Mina böcker ska vara roliga och knasiga. Gärna med en liten utmaning för de vuxna som läser. Det är väldigt populärt att skriva lättläst nuförtiden och jag skriver svårläst. Hahaha…
