Det är ingen toppbestigning Margareta Ivarsson ska på. Sådant lockar inte alls, hon är ingen tävlingsmänniska när det gäller vandring och klättring. I stället är det samhällsnyttan som driver henne.
Mount Everest, ett berg som är heligt för lokalbefolkningen sherpas, är fullt av skräp efter en mängd klätterexpeditioner. Tusentals syrgastuber, tält, klätterutrustning, förpackningar och mänskligt avfall ligger kvar som minnen efter både lyckade och misslyckade försök att nå toppen på världens högsta berg. Också vandringsvägen från flygfältet i Lukla till baslägret kantas av enorma mängder avfall.
Nepal saknar både kunskap och system för sophantering och ett mål för projektet ”Save Everest 2011” är att ge invånarna i de lokala byarna kunskap och möjlighet att driva miljömässigt hållbara avfallssystem. Men också att ställa större krav på landets besökare.
Som en del i projektet åker fem personer från Sverige till Nepal för att städa berget, och en av dem är alltså Margareta Ivarsson som anmälde sig så fort hon hörde talas om resan.
”Är det någon som är flygrädd”, undrade researrangören vid ett informationsmöte och påpekade att det i så fall kan vara läge att blunda under inflygningen till den lilla flygplatsen Lukla som ligger längs en brant bergskant omgärdat av Nepals höga berg. Att blunda är inget för Margareta Ivarsson.
– Nej, absolut inte. Det här ska jag inte missa och jag är fatalist. Går det åt skogen är det i alla fall medan jag gör något jag älskar.
Kanske är det bakgrunden som biologilärare som har gett det stora natur- och miljöintresset. Efter att för två år sedan ha flyttat från hästgården i Falkenberg till en lägenhet i centrala Varberg passade hon på att göra sitt företag klimatneutralt och gjorde sig på samma gång av med bilen.
Det egna företaget startade hon efter att ha lämnat jobbet som lärare i idrott och biologi på gymnasieskolan i Falkenberg. Inte för att hon inte trivdes med yrket i sig utan på grund av arbetsmiljön. Dålig planering gjorde dagarna alltmer stressiga och många gånger utan tid att äta lunch.
– Mina kollegor sa ”du hoppar från ljuset rakt ut i mörkret”. Men för mig var det tvärtom.
Resultatet blev att hon startade ett företag som erbjuder konsulttjänster för till exempel organisationer som står inför förändringar eller företag som vill göra en omvärldsanalys. Det går bra och hon kan inte tacka ja till alla som vill ha företagets tjänster. Att vara sin egen och också andra fördelar, som möjligheten att ta ledigt för att resa.
– Jag gillar att ha mycket att göra och när jag gör något så gör jag det fullt ut. Men ibland måste jag stänga av och det är det jag gör när jag vandrar. Det blir nästan meditativt.
Det handlar om att skapa balans. Om att låta tankarna få fritt spelrum. Genom vandringen stänger Margareta av vardagen, får njuta av naturens skönhet och tystnad. Steg läggs till steg och lugnet tar över. Hon är en aktiv person som inte tycker om att vara stilla. I vandringen och klättringen får hjärnan också sitt, problemlösning på det mest basala sättet. ”Jag är här och ska dit – vilken är den bästa vägen?”
På många resor följer sambon Jerry Engström med, på andra åker hon ensam eller tillsammans med väninnor. Till Mount Everest deltar hon i en grupp med fyra andra personer som anmält sig.
Intresset för vandring som nu lett till Nepal började på Gymnastik- och idrottshögskolan. Margareta, en tjej från Halland som aldrig varit i fjällen skulle plötsligt på en obligatorisk vandringskurs, i fjällen och i dåligt väder, visade det sig. Andra kursare sa ”aldrig mer”, men Margareta fick blodad tand och har sedan dess gått kurser i både klättring och glaciärvandring.
– Jag tänkte att kan det vara så här häftigt i riktigt skitväder, hur häftigt är det då inte när det är fint väder.
Sedan dess har det blivit en del resor. Norge framförallt, med skidåkning och vandringar minst en gång per år. Men också resor till Alaska, Ecuador, Amazonas, Borneo, Nya Zeeland och Kamtjatka.
Till Norge åker hon tåg men hur passar långresorna in med miljöintresset?
– Jag har haft mycket ångest för det. Men i min värld tror jag att om jag kan hjälpa till att sprida kunskap om hur det är i andra länder gör det nytta. Jag åker på ett sådant sätt och med sådana bolag som jag vet ser till att pengar kommer de lokala företagen tillgodo.
HN:s reporters femårige son skickade med en fråga till Margareta, med insikten att Mount Everest möjligen är större än hans rum vilket kan vara en nog så stor städuppgift:
Hur orkar man städa ett berg, blir man inte trött?
– Jag vet inte om jag orkar. Hur höjden påverkar går inte att veta förrän man verkligen är där. Jag har varit på 4 000 meters höjd tidigare, men Mount Everest basläger ligger på 5 600 meter. Man måste ta det långsamt, för kroppen klarar inte av det annars. Man kan inte vara över 5 000 meter någon längre tid och vid 6 000 meter finns bara en tredjedel av syret. Om man anstränger sig för mycket får man höghöjdssjuka.
–Visst kommer vi att hjälpa till med städningen, men vi är framförallt där för att visa att vi västerlänningar faktiskt bryr oss om deras berg.
– Men jag tror inte att vi fysiskt kommer att orka bära. När vi besteg Mount Kinabalu i Borneo blev vi omsprungna av någon i flipflops som bar en tvättmaskin på ryggen. Den förmågan vet jag inte om vi någonsin kan lära oss.
Fotnot: .Är du nyfiken på projektet? Följ resan via bloggen på www.aventyrsresor.se/saveeverest
Ålder: 49 år
Familj: Sambon Jerry Engström, jobbar med medicinsk diagnostik.
Bor: I Varberg.
Gör: Egen företagare.
Fritid: Det handlar mycket om uteliv, fysisk aktivitet och resor.
Motto: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Favoritplats i Halland: Åkulla. Det är en spännande natur, där finns vandringsled och skidspår. Där kan jag slappa och bara vara.
Favoritplats i världen: Finse, en liten by i Norge på Bergensbanen. Den ligger 1 222 meter över havet, och ska man ta sig dit får man antingen gå eller åka tåg. När jag behöver få kraft plockar jag i huvudet fram en bild av naturen i Finse.
Vilket är ditt livs viktigaste beslut: När jag hoppade av skolan och startade eget företag. Utan tvekan.