Länge gick Per-Olof som vanlig tulltjänsteman på kajen i Göteborg och bevakade fartygen så att inget olämpligt fördes in i landet. Han hann dessutom med fyra års tjänstgöring i patrullbil innan han en aprildag 1967 blev tillfrågad av sin chef om han inte kunde tänka sig att åka till Sollefteå och utbilda sig till narkotikahundförare.
– Jag blev överrumplad, men sa att först måste jag fråga min familj, hunden skulle ju bo hos oss.
Ingen i familjen sa nej. Tvärtom, dottern var överlycklig.
Per-Olof, kallad Lill-Pålle av sina kolleger, blev en av de fyra första tullarna i Sverige som utbildades till narkotikahundförare. I sex månader var han i Sollefteå och bekantade sig och tränade med de två hundarna Luger och Lotta.
– Chefen fick ombesörja så att vi fick sökobjekt, vi började med cannabis. Heroin och morfin var på den tiden inte aktuellt.
När utbildningstiden var klar fick Per-Olof ansvar för ett jätteområde. Från Hallandsås i söder till Värmland i norr och Jönköping i öster. Den hund han blev tilldelad var Lotta. Hon var bäst.
– Vi var mycket efterfrågade och massmedia visade stort intresse, berättar Per-Olof och visar en pärm full med tidningsklipp och foton.
– Jag och Lotta bodde i bilen den första tiden. Vi besökte flyplatser och tåg och det var fortsatt sökträning i Långsele.
Han och Lotta hittade narkotika i väskor, reservdäck och lite överallt. En kvinna påstod att det var p-piller hon hade i väskan, men efter ett tag erkände hon att det kanske inte var riktigt sant.
Lotta kunde hitta det mesta, till och med en stor kaka hasch som hade gömts i en trasselbinge i ett fartygs kemikaliestinkande målarbod.
Per-Olof och Lotta var med när Paul McCartney i Beatles och dennes fru Linda och resten i bandet åkte fast för narkotikainnehav och smuggling i början av 70-talet.
1972 gick hunden Lotta i pension. Bakkroppen orkade inte med allt hoppande och klättrande som jobbet krävde. Familjen, som älskade henne, fick behålla henne som familjehund.
In trädde istället labradoren Lucas, som Per-Olof arbetade med i fyra år.
– Sen var det min tur att sluta. Jag orkade inte mer, och en annan tullare tog över Lucas.
Det blev inre tjänst och 1983-1989 arbetade Per- Olof på tullen i Falkenberg innan han gick i pension.
Då hade han och hans fru Marianne, som han träffade redan i fjärde klass, flyttat från Göteborg till en liten gård i natursköna Krogsered-Åparp i Ätran.
– Då fick jag äntligen bli bonde på heltid, skojar han.
Född: 9 oktober 1929 i Göteborg.
Bor: På en äldre gård i Krogsered-Åparp sedan 1989, där familjen först hade en sommarstuga.
Yrke: Volontär I15 Borås 1945-1959, Tullen Göteborg 1950-1983, Tullen Falkenberg 1983-1989.
Familj: Hustrun Marianne, de träffades redan i fjärde klass, förlovade sig 1950 och gifte sig 22 september 1951. Två barn, två barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Födelsedagskalas: I förväg, den 27 september i Årsta, då mycket ska firas: Hustrun Marianne som fyllde 85 år 14 september, sonen Janne som fyllde 57 år den 20:e, mågen som fyllde 70 år den 28:e och bröllopsdagen som var den 22:a.
