Ta till exempel historien när Henrik den VIII av England ville gifta om sig för fjärde gången.
Henrik ville inte bara ha en lämplig fru, det skulle vara en SNYGG fru.
Hans rådgivare tyckte att han skulle gifta sig med en protestantisk prinsessa för att få lite allianser. Eftersom Henrik hade genomfört historiens första Brexit och lämnat katolska kyrkan för att få gifta sig med fru nummer två, var det lite ont om vänner i Europa just nu.
Henrik var ok med detta. Men bara om hon var snygg.
Nu kunde Henrik inte lägga upp en profil på en datingapp med kraven Princess, Protestant, Pretty. Så när rådgivaren föreslog en lämplig prinsessa från Tyskland gjorde han en 1500-tals-tinder: skickade en konstnär för att måla av kvinnan. Hans Holbein fick packa sina färger och bege sig till Düren i Tyskland, 337 kilometer bort. Hösten 1539 var han tillbaka i London.
Henrik svajpade höger.
Henrik var längre än alla andra och van vid att kallas ”Kristenhetens vackraste man”. Och han var en riktig hunk - när han var yngre. Nu skulle han snart fylla 50, var extremt överviktig och hade ett sår på benet som vägrade läka och som spred en doft av förruttnelse.
Men - likt en medelålders man som använder en 20 år gammal profilbild - klamrade han sig fast vid sitt gamla rykte.
Han älskade till exempel maskerader. Hela hovet fick klä ut sig och när maskerna föll utbrast alla till mannen som var huvudet längre än alla andra: ”Å, Sire, var det Ni? Vilken underbar förklädnad!”
När nu prinsessan Anne från Kleve skulle komma till England kom Henrik på den mest lysande romantiska idé. Han skulle KLÄ UT SIG till en enkel budbärare och överraska prinsessan och hennes följe. Han skulle förföra henne med en kyss, och hon skulle swoona i hans armar – var han inte kristenhetens vackraste man, kanske?
Så Anna, en ung kvinna som aldrig varit ensam med en främmande man, blev plötsligt överfallen av en enorm, varböldsluktande varelse. Hon värjde sig, hon skrek och – värst av allt: hon såg på Henrik med äckel. Och alla såg vad hon såg. IIlusionen var bruten.
Henrik försökte rädda sin egen självbild:
-JAG GILLAR HENNE INTE! Rasade han. Jag kommer aldrig kunna ligga med henne! Hon ser ut som en häst!
Han anklagade konstnären: Du har använt filter! Du har redigerat bilden!
Sen avrättade han rådgivaren som föreslagit äktenskapet.
Eftersom Anne var av kungligt blod vågade han inte avrätta henne, istället skilde han sig från henne efter ett halvår. Anne fick en generös egendom och levde resten av sitt liv i England - rik, nöjd och fri både från kungen och sin förtryckande familj i Tyskland. En helt enastående position för en kvinna på 1500-talet.
Hon var inte dum, denna fjärde fru. Som vi nördar säger ibland när vi önskar lycka till: ”May the Fourth be with you!”.
