När min mamma var ung sydde hon alla sina kläder utefter det rådande klädmodet. I Tygriket var det inga konstigheter. De flesta kvinnor hade kunskapen och majoriteten av dem arbetade i syfabriker. I slutet av 1900-talet, då det blev sämre tider för textilindustrin, började jag hantera symaskin, stickor och virknålar med mamma vid min sida. Som tonåring var en stor del av de plagg jag bar på gymnasiet tillverkade av mig själv.
Även om jag gillar att sy egna kläder är utförandet lite mer ostädat än att sticka dem. Det blir skräpigt med tygbitar, knappnålar och trådändar överallt. Symaskinen tar stor plats och du behöver stora bordsytor för tillklippning av tyg. Dessutom är symaskiner ganska så högljudda. Stickning, däremot, är mycket tystare och det du producerar är både praktiskt och varmt i form av tröjor, koftor och mössor. Stickningen kan du ta med dig överallt och den är inte alls störande för vare sig tågresenärer eller pojkvänner. När pojkvännen vill se en film känner han sig inte ensam i soffan om du sitter bredvid och stickar. Syr du ett par byxor i köket gör han det definitivt.
Min första stickning blev en halsduk som var stickad i samma bomullsgarn som mamma använt till att virka en bikini, en grön till min syster och en lila till mig. Dessa två färger användes till min halsduk som blev bredare än lång. Jag slutade efter ungefär tio centimeter då halsduken såg ut som framsidan på ett par trosor.
Idag vet jag inte hur många plagg jag stickat. De flesta har jag gett bort, många är gjorda till mina barn, men också andras barn. Pojkvän och make har fått tröjor, föräldrar och syskon likaså. Jag älskar att sticka, men det är helt onödigt att fylla egna garderoben, speciellt när det känns så fint att se sin tillverkning på någon annan.
Mamma lärde sig av sin mamma, som i sin tur lärt av sin. I många år var mormor den person som försåg släkten med raggsockor. Nu för tiden är det min mamma. Jag antar att efter henne blir det jag som får ta över raggsocksproduktionen, även om jag föredrar lite mer komplicerade saker. Gärna färgglada islandströjor till två meter långa söner med för långa armar.
För tillfället är jag inne i en intensiv stickperiod. Sedan januari har jag tillverkat åtta hemstickade, fullstora tröjor och ett par vantar. En av tröjorna var till mig själv, alla de andra beställningar från nära och kära. Vantarna stickade jag mellan två tröjor.
