När jag var drygt tjugo år tatuerade jag en liten geting på höger överarm. Inte för att det var något speciellt. Jag hade aldrig funderat över vad jag ville ha. Jag ville mest bara ha en tatuering, för det hade nästan ingen då för trettiofem år sedan. Framför allt inte tjejer.
Jag var också ganska så pank vid det här tillfället, så jag tänkte att en liten tatuering skulle vara billigare. Ni vet, kortare arbetstid och mindre mängd material. Och så var det. Min lilla geting blev både den minsta och billigaste bild tatueraren någonsin ristat in på en hud. Förmodligen också den fulaste.
Trots storleken fick jag en enorm uppmärksamhet. Folk stoppade mig ibland på gatan för att berätta hur cool de tyckte min lilla geting var, vilket passade mig utomordentligt. Jag har ju, som alla säkert redan vet, ett enormt bekräftelsebehov.
Men tiden går och tatueringar bleknar.
I dag ser jag tatueringar överallt, på alla sorters kroppsdelar, i alla sorters mönster och färger. Trettiofem år efter att jag blev stoppad på gatan på grund av en pytteliten bild av en knasigt ful geting i gult, blått och svart på armen, finns det nu alla möjliga tatueringar överallt på alla människor.
Tatueringar följer sina egna trender. Ibland är tribaler eller kinesiska tecken modernt, ibland nautiska motiv och romerska siffror. Att för evigt rista in sina barns namn har på senaste tiden varit utbrett både bland kvinnor och män. Men fästmöns namn på bröstet som matadoren i Tjuren Ferdinand? Det har väl ingen nuförtiden? Var på kroppen tatueringen sitter går det också mode i. Nu ser jag mycket underarmar och nedre bröstkorgar, vilket är en förflyttning neråt från tidigare, då det var mer överarmar och övre bröstmuskler.
Men tiden går och tatueringar bleknar. Efter trettio år är inte längre min geting gul, blå och svart. Den är grå. Ingen uppmärksamhet får jag heller, för jag är inte längre det minsta unik. De unika i dagens samhälle är människor utan tatuering.
För några år sedan bestämde jag mig därför för att ta bort min oerhört vanliga tatuering. Det visade sig dessvärre vara omöjligt. Den svarta och gula färgen försvann, men den blå förändrades av laserbehandlingen och min tidigare gråa geting ser nu istället ut som ett gammalt blåmärke.
Här kommer därför min alldeles egna teori som också gärna får ses som en rekommendation. Även om du för länge sedan tatuerat en insekt på överarmen och då var supernöjd över uppmärksamheten det väckte eller om du nu, 2024, tycker det verkar coolt med barnens födelsedatum på underarmen, kommer du att ångra dig. Kanske inte nu, men någon gång i framtiden, då du tycker att insekten är ful, svanktatueringen har flyttat sig nedåt eller inser att ingen längre tycker det är trendigt med intatuerade siffror.
Tiden går och tatueringar bleknar.
