Jag har aldrig sett Örebros berömda vattentorn på nära håll, och jag har aldrig varit i friluftsmuseet Wadköping. Mina erfarenheter av Örebro begränsar sig till en mack med en toalett, där vi brukar ladda bilen. Ja, på macken då, inte på toan.
De är omåttligt stolta över sin bekvämlighetsinrättning här. Stora versaler på väggen upplyser (på märklig svenska) nödiga vägfarande om allt vackert de kommer att få uppleva:
”VI (…) TROR ATT VARJE TOALETTBESÖK BORDE VARA ETT 5-MINUTERS PAUS FÖR VÄLBEFINNANDET, ETT ÖGONBLICK ATT KOPPLA AV OCH ÅTERHÄMTA SIG I EN SÄKER OCH HYGIENISK MILJÖ. NJUT AV DIN PAUS.”
Oj! Det verkar som om både vattentorn och Wadköping står sig slätt i jämförelse med den här attraktionen. Men likt andra turistfällor kostar den förstås en slant. För att komma in måste du passera en spärr som öppnar sig först när du blippat ditt betalkort. När du har lättat ditt konto med tio kronor kommer ett kvitto ut som ger dig fem kronors rabatt på något ät- eller drickbart efter toabesöket. Slugt att locka till konsumtion med fem kronor som kunden redan har betalat!
Hursomhelst, jag måste tillstå att besöket är värt sitt pris. Båsen är rena och fräscha. Man behöver aldrig trampa i kiss på golvet och det ligger inget begagnat toapapper vid sidan av toastolen, som annars brukligt är på sådana här ställen. Medan man sitter där och sköter sitt får man njuta av inspelad fågelsång, och väggarna till båsen går från golvet ända upp till taket så att man slipper ta del av andras göranden och låtanden.
Efter väl förrättat värv och ett viftande framför den beröringsfria spolknappen får man tvätta händerna med hjälp av en beröringsfri tvålbehållare och en beröringsfri vattenkran.
Därefter är det dags att betygsätta hela upplevelsen med en sådan där skärm med olika glada och sura gubbar, ni vet. Ja, till och med sina toalettbesök ska man betygsätta i vår nya sköna värld, där allting ska värderas och bedömas! Men jag tror faktiskt inte att de glada och sura gubbarna är beröringsfria, och jag har hittills ignorerat skärmen. Har man nu klarat sig utan bakterier och smittor så långt i processen, är det ju synd att sedan förstöra alltihop.
Men än är det inte slut på äventyret. På vägen ut från toan finns en maskin som man kan ställa sig på för att få reda på sitt kroppsfettindex. Lyckligtvis är det helt gratis att inte använda den. Och bakom ett draperi står en massagestol som man kan sätta sig i och få en så kallad ”humörboost”. Mot en bakgrund av vackra naturbilder talar en tv-skärm om för dig hur du känner dig:
Idag är en bra dag. Jag klarar vad som helst. Jag är lugn och avslappnad. Jag har förtroende för min hälsa. Vad jag gör spelar roll. Jag är stolt över den jag är. Jag älskar mitt liv. Jag är full av energi. Jag tror på mig själv. Allt är okej.
Usch. Sådana floskler boostar inte mitt humör.
Om jag nu ändå ska sätta betyg på det hela så tycker jag att det är toppen med rena toaletter. Om det där ordbajseriet också kunde saneras så skulle jag vara riktigt nöjd.
