Erika Sjöwall: Ingen blöt bikini i badkarusellen

Mammaskador är liksom lite dummare än andra skador.

ANNONS
LocationHalland||

Har du hört talas om mammaskador? Förmodligen inte. Jag ska försöka förklara.

En kompis till mig bröt axeln när hon skulle kliva ur badkaret. En typisk mammaskada. Alla vet att ett vått badkar är halt och att du måste ta dig ur det på ett sansat sätt. Men om man har lite för bråttom och på grund av det skadar sig, då skulle vi kunna beskriva skadan som en mammaskada. Om du är en mamma, förstås.

När jag nu berättar om en kompis eventuellt lite klumpiga sätt att ta sig ur ett badkar, är det kanske ett försök i att vända blickarna från mig själv. Epitetet mammaskada är nämligen sprunget ur mina barns huvuden. De anser att nästan alla mina skador är förorsakade av mig själv.

ANNONS

Och kanske har de rätt. För vilken mamma ramlar ner i ett hål på ett hotell? Eller hackar tummen av sig när hon hackar lök? Eller landar rakt ner i en glidande stege när hon samtidigt försöker bära en säck isolering? Det handlar kanske inte så mycket om att vara klumpig, snarare om att vara lite för snabb, obetänksam och glömma att se sig för. Är man dessutom drabbad av hälsporre, tennisarmbåge, slemsäcksinflammationer i höften samt återkommande urinvägsinfektioner, då kan man definitivt titulera sig en mammaskadetyp.

Under semestern var vi i Schweiz och tillbringade några timmar i Bern. Dagen var högsommarvarm, närmare trettio grader, och flera i sällskapet ville bada. Genom den schweiziska huvudstaden rinner floden Aare och schweizarna hade ett intressant sätt att bada i den. Du hoppar i vattnet på ett ställe och flyter sedan med flodens strömmar utan att egentligen behöva ta ett enda simtag tills du kommer fram till en trappa där du kan ta dig upp. Sedan blir det en promenad längs med floden till platsen du lämnat dina kläder. Och så görs proceduren om igen. En strid ström av människor går och badar i cirkel, skulle man kunna säga.

Badkruka som jag är gick jag mot en av trapporna ner mot floden, för att åtminstone känna lite på vattnet med tårna. Ett av trappstegen var såphalt och jag föll som en fura. Bikinin blev inte ens blöt. Istället lämnade jag haltande den schweiziska badkarusellen med en blodig och blåslagen fot.

ANNONS

Fotskadan kan nog, i sig, kategoriseras som en mammaskada. Men förmodligen hade jag också, i fallet, tagit emot mig med vänster hand och fått en sträckning någonstans i överarmen. När jag satt på flyget hem flera timmar senare, började armen värka och dagen därpå kunde jag inte lyfta den. Liggande på rygg var min vänstra arm helt omöjlig att röra och jag kunde inte duscha på en vecka.

Mammaskador är liksom lite dummare än andra skador, lite mer onödiga och löjliga. Å andra sidan blir de roligare berättelser än gamla vanliga ”jag-ramlade-ner-från-äppelträdet-historier”.

Hade jag haft en trädgård hade jag säkert berättat de historierna också.

ANNONS