Per Colliander: I väntan på vinsten som kan komma

Bättre än pengar är goda vänner och god lunch.

ANNONS
LocationHalland||

Undertecknad kåsör har sannerligen aldrig varit ett geni, särskilt inte när det kommer till matematik och ekonomi, som på något sätt hör ihop. Sägs det.

År 2005 köpte, bland andra, Stampen Centerpartiets samlade tidningar, där även Hallands Nyheter ingick.

Priset? 1,815 miljarder kronor.

Det kanske inte bara är kåsören som är kass på ekonomi och matematik.

Centerpartiet blev världens rikaste parti. Vi som jobbat för dem, förblev panka.

Men hur som helst kändes det som att man kanske skulle gardera sig mot arbetslöshet efter en eventuell ekonomisk avgrund, (vår eller företagets) ifall de nya ägarna möjligen hade tagit sig vatten över huvudet.

ANNONS

Därför kom tre av nattredaktionens medarbetare, kåsören och två personer till, att ta till det enda möjliga sättet att bli ekonomiskt oberoende, i alla fall för vanliga, dödliga människor.

Vi började att med jämna mellanrum att skrapa lotter. Vad kunde gå fel?

För att fira den vinst vi anade skulle komma, samordnade vi skrapandet med att äta lunch. När vi skrapat fram den stora summa som skulle innebära befrielse från jobb och plikt, skulle vi också lätt kunna beställa in bubblet om vi redan befann oss på restaurang. Fira det som firas bör, någon champagne finns ju inte i personalmatsalen.

Restaurangbesöken orsakade oss givetvis en förarglig utgift, men den behövde vi inte bekymra oss om, pengarna från Svenska spel var ju så gott som redan i våra plånböcker. (Sådana hade man fortfarande 2005. Nu ser man aldrig pengarna man inte har, de finns, eller snarare inte finns i molnet. Typ.)

Nåja, till slut fick dessa trenne medarbetare börja att träffas hemma hos envar, då pengarna, till vår stora förvåning, lät vänta på sig. Vi träffades dessutom en gång i veckan, istället för en gång i månaden. Vi skulle verkligen ge Lyckans Blinda Gudinna en chans att kasta sina ögon på oss.

ANNONS

Inte fasen gjorde hon det. Men, som sagt, hon är blind.

Ännu lite senare kom vi på att vi aldrig vann mer än max 30 kronor (om ens det) oavsett hur många lotter vi köper. Därför drog vi ned till en var. Det sparade verkligen pengar, det också.

Efter många år uppstod ännu ett problem. Tvenne av de trenne gick i pension. Pengarna skulle ju vara till att slippa att jobba! Vad skulle nu hända?

Undertecknad, den ende av oss som fortfarande var arbetsslav, behövde dock fortfarande storkovan för att kunna lata sig. Vilken tur att kamraterna var och är solidariska; skrapandet fortsatte.

Ännu några år gick och även kåsören arbetsbefriades genom statlig- och tjänstepension.

Vilken tur att det är så roligt att träffas varje tisdag, äta en god lunch och skvallra om veckan som varit.

Några pengar har det inte blivit, trots snart 20 års idogt skrapande. Tänk att det inte blivit ett öre i vinst på alla år! Om vi istället hade köpt aktier, istället för lotter, hade vi säkert kunnat sluta jobba innan vi föll för åldersstrecket - och numera badat i pengar .

Men bättre än pengar är goda vänner och god lunch.

Och barnen ska väl få chansen att ärva något om inte annat. Vi skrapar vidare.

ANNONS

ANNONS