Ur led är tiden. Vid ett sällsynt besök ute i verkligheten noterade jag att de första semlorna fanns i butiken redan i november. Annars har jag mest legat i sängen och hostat den senaste månaden. Det föris-virus som Barnbarnet i Dalarna bjöd på senast vi träffades var av knock out-karaktär, nämligen. Hennes baciller kunde bli en tillgång för den svenska vapenindustrin. Ett provrör med en av hennes gulgröna snorkråkor skulle kunna få vilket kompani som helst på fall. Men som mormor vill man ju trots riskerna inte avstå från några kramar.
Jag la också märke till att många satte upp sina adventsljusstakar och stjärnor i fönstren en hel vecka före första advent. Maken och jag blev inspirerade och gjorde likadant. Adventstiden är ju faktiskt ovanligt kort i år eftersom julafton infaller samma dag som vi tänder det fjärde ljuset. Och i dessa dystra tider behöver vi allt ljus vi kan få.
Det är inte bara årstiden som är mörk och dyster. Man bävar inför Rapport varje kväll. Är det inte någon politiker här hemma som vill gå allt längre i att sortera upp folk i vi och dom så är det ohyggliga krigsscener på annat håll. Jag brukar tänka att det som andra människor tvingas utstå – krig, svält, flykt över Medelhavet i liten gummibåt, torkkatastrofer på grund av klimatkrisen – det måste jag åtminstone orka informera mig om. Men jag klandrar inte dem som inte klarar att ta del av nyhetsflödet längre.
Och nu finns det alltså politiker som tycker att vi helt enkelt ska kunna slänga ut folk ur landet om de inte står för ”svenska värderingar”. Vad är svenska värderingar då? Senast jag kollade, det är i och för sig ett litet tag sedan, så var det överensstämmande med svenska värderingar att låta folk utöva vilken religion de vill, klä sig som de vill och faktiskt också säga vad de vill, inom vissa gränser. Men så är det visst inte längre.
Vad kommer härnäst? Kan man känna sig trygg om man är svensk sedan 14 generationer? Och hur går det för oss hallänningar? Vi är väl egentligen danskar, eller hur var det? Om vi inte har en prickfri så kallad vandel så kanske vi skickas ut med Grenåfärjan? Om vi till exempel inte följer gammal svensk tradition, utan börjar äta semlor redan i november.
Det finns mycket att fundera över. Vem ska bestämma vad som är god vandel när det inte är vanlig svensk lagstiftning som gäller i frågan? Ska det finnas särskilda smakdomstolar som tar ställning till om man talar tillräckligt bra svenska, är en tillgång för Sverige och inte kostar skattebetalarna för mycket pengar?
Ja, det är lätt att skoja om galna idéer. För man vill ju helst inte inse att det är allvar nu. Att det finns politiker till exempel som faktiskt tycker att man ska slänga ut en person ur landet bara för att hen klär sig som kvinna och läser sagor för barn på biblioteket.
Nej, jag tror att jag stannar kvar i sjuksängen och hoppas att alla har tagit sitt förnuft tillfånga och att världen har tillfrisknat när föris-viruset har släppt sitt tag om mig och jag orkar gå upp igen.
