Så händer det igen, ”Lax-Kalle” blir bestulen på en av sina laxar. Det är alltså inte första gången det välkända landmärket intill Badhuset i Falkenberg råkar illa ut. Senast i höstas fick den omtyckta fontänen påhälsning av ljusskygga fiskare som fick med sig en av de hoppande laxarna av koppar. Firren återfanns förvisso efter ett tag men har inte hunnit komma på plats igen innan nästa nattliga fiskafänge äger rum. Vid sidan av ”Lax-Kalle” själv återstår alltså nu bara en ynka firre i stimmet.
Ett vårtecken så gott som något är väl att de så kallade husmorsfilmerna nu börjar vevas på Stadsteaterns Bio i Falkenberg och Capitol i Varberg. Det är alltid lika spännande att se vem som valts ut att bli programvärd. Det brukar vara någon som går hem hos damerna, någon i Lasse Berghagens, Sven-Bertil Taubes eller Thore Skogmans kaliber. Och så blir det i år också. Den här gången har man nämligen anlitat gamle TV-charmören Olle Björklund, särskilt populär bland de lite mer erfarna och årsrika damerna i publiken. Kjerstin Dellert och Magnus Härenstam är också med på ett hörn. Temat för året är nötkött förpackat i det småputtriga programkoncept som kännetecknat fenomenet ”Husmorsfilm” i nu jämna 20 år.
Extra spännande är det förstås att se Olles presentation av det senaste inom ljud- och bildtekniken – en alldeles äkta så kallad videokassettbandspelare. Programmet rullar mest hela dagen, så det är bara att slinka in när ni får en stund över. Och det gör många, då det som alltid är gratis. Gratis är gott, och ni behöver inte ens vara husmor för att få komma in och ta del av varuproverna.
Derome är platsen för plasten. Jajamensan, på vägarna och broförbindelserna kring den lilla halländska orten experimenteras det nu för fullt med plast som fyllnadsmaterial. Det är Vägverket i samarbete med ett bilfragmenteringsföretag i Halmstad som kläckt den supersmarta idén att använda små partiklar av plast i naturen, där annat material som grus och makadam visat sig bristfälligt, särskilt vid anslutningarna till broarna över Viskan och Löftaån. Bilfragmenteringsföretaget levererar dagligen sex ton plastavfall till projektet. Då avfallet mestadels kommer från bilarnas kablar och rivits till små, små, pyttesmå bitar är det säkert ingen fara att avfallet skulle ha någon skadlig miljöpåverkan eller nåt sånt. Även priset är bra mycket lägre än för naturligt material. Det enda som oroar i sammanhanget är väl att tillgången på plastavfall är för liten i dagsläget.
