Den här texten är totalt meningslös att läsa. Om du har möjlighet att låta bli, så gör det gärna.
Vissa aktiviteter är extremt tillfredsställande. Jag njuter exempelvis något oerhört av att klämma sönder bubblor i bubbelplast eller långsamt dra av skyddsfilm på olika saker. När jag flyttade in i min lägenhet fick jag en liten box till tv:n. Trots att detta hände för mer än två år sedan upptäckte jag skyddsfilmen på boxen bara häromdagen. På nåt sätt njöt jag nog ännu mer av att dra av den nu. Eftersom boxen hade legat och väntat på mig blev tillfredsställelsen liksom större.
Läser du fortfarande? I så fall kommer här fler exempel på aktiviteter jag njuter av. Håll i hatten!
Jag tycker väldigt mycket om att hacka vitlök. Inte gul lök, purjolök eller annat skräp. Den måste vara vit. Vitlöken är mjuk och fin och man känner sig som en mästerkock när man lägger vänster handflata över knivspetsen och låter högerhanden hantera kniven så snabbt man vågar. Helst skulle jag vilja att någon filmar mig när jag gör det, så proffsigt känns det.
Däremot hatar jag att hacka mandel. Köksgolvet blir fullt av mandelbitar som sprätter iväg överallt och ingen mästerkockskänsla alls infinner sig.
Om du är med mig så här långt är det alldeles uppenbart att du vill veta mer, inte bara hur mycket jag uppskattar att hacka lök och hantera mjukplast. Jag tar därför tillfället i akt och berättar om hur jag viker mjölkpaket. Det är dock inte bara mjölkpaket som ger mig en sån tillfredsställelse. Alla förpackningar av kartong i kubformat är bra. Det kan vara krossade tomater, juicepaket eller varför inte blandade ekologiska bönor.
Min vikning är mer kreativ än den traditionella ursköljningen av paketet följt av ett ihopklämmande av detsamma. Jag förändrar ett mjölkpaket till ett platt litet kuvert på 5 gånger 7 centimeter. En bonuseffekt är att när det är ihopvikt, stannar all gammal mjölk inne i paketet. Inget rinner ut, surnar och luktar illa.
Eftersom jag i den här texten återkommit till vad jag gillar att göra kontra vad jag inte gillar att göra, förstår jag om du nu är nyfiken på vad jag inte vill vika.
Ni vet sådana där dra-på-lakan med resår? De gillar jag. De ligger stilla i sängen hur mycket man än vänder och vrider på sig och det ser snyggt ut eftersom lakanet alltid är sträckt med hjälp av resåren. Men efter tvätt är de helt hopplösa att vika ihop. Jag har försökt följa manualer på youtube för att lära mig hur det ska göras, men har varje gång gett upp. Istället rullar jag lite omotiverat ihop lakanet och slänger sedan in det i garderoben.
Nu har du alltså tagit dig igenom en text med totalt värdelöst vetande om vad undertecknad uppskattar i livet eller inte.
Att läsa den här texten tog dig några minuter. Jag hoppas att du njöt lite grand i alla fall.
