De senaste veckorna är det många i vårt avlånga land som har lämnat sommarlov och semester bakom sig - inklusive jag själv. Efter en skön sommar är det dags för vardag igen. Jag själv gick till jobbet med en känsla av nystart. Lätta fjärilar i magen, men inte av nervositet. Jag kände mig fullkomligt trygg och tillfreds när jag cyklade till jobbet den där morgonen, med ryggsäcken packad med dator och block, och hjärna och hjärta laddat med motivation inför höstens utmaningar. Jag har alltid haft som mål att ha ett jobb dit man går med en skön känsla i magen, och det är precis vad jag har varje dag. En känsla jag är oerhört glad för, eftersom jag vet att det är många - både vuxna och barn – som absolut inte känner så.
Häromdagen åt jag frukost med min 13-åring, inför hans första dag på högstadiet. Han skuttade upp från sängen – precis som jag själv gjorde under alla mina skolår efter ett långt lov. Han sa att han var så pirrig och förväntansfull - ungefär som när man ska fylla år. Jag är så oändligt tacksam att han är en av de ungar i Sverige som får lov att känna så. Tyvärr är det alltför många barn som går till skolan med ont i magen, och en rädsla över att inte passa in. Ha fel ryggsäck, fel kläder, fel frisyr. Vara fel helt enkelt. Precis som många av oss vuxna kan känna, även om det kanske handlar om helt andra saker. För vi är faktiskt inte bättre alltid – det finns en hel del kränkningar och mobbing på våra arbetsplatser också. Vi som borde veta bättre.
Som förälder är man sårbar från den dag man håller sitt barn för första gången. Det där lilla knytet som man vill skydda från allt ont i världen. Jag minns bara hur läskigt det var att lämna sina barn på förskolan första gången, när man såg hur tufft det kunde vara ibland – även i denna relativt skyddade värld. Det puttades och kastades sand i ögonen. Och det blir tyvärr inte bättre med åren. Med två barn, som har passerat större delen av grundskolan, vet jag vad elever kan utsättas för. Jackor som slängs i soptunnor, mobiltelefoner som hittas i toaletten, och värst av allt – barn som kommer hem med trasiga glasögon eller blåmärken efter skolgårdsbråk. Även om det inte är mina egna barn som utsatts så brinner jag inombords. Skolan ska vara en trygg plats att vara på. Punkt.
Jag önskar att alla vuxna skulle bli bättre på att lyssna av sina barn varje dag. Att se de där subtila signalerna, som man ibland behöver locka fram litegrann. Våga fråga hur dagen har varit – på riktigt. Att lära dem att våga ta hjälp om de blir retade eller mobbade, och stå upp för andra som de ser blir utsatta för dessa saker. Att lära sina barn att aldrig ta någon skit. Och inte minst – att lova sig själv detsamma. Alla människor ska ha möjlighet att vakna upp med en skön känsla i magen. Så var snäll. Alltid.
