Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Viktoria Struxsjö: Egentligen är jag en fegis

Bara fem veckor gammal flögs Viktoria från Iran till Bromma flygplats där hennes adoptivföräldrar från Varberg otåligt stod och väntade. Nu fyller hon 50: ”Jag fattar det inte själv.”

Sedan 2014 arbetar Viktoria med skola- arbetslivsutveckling inom förskolorna och grundskolorna i Varbergs kommun. Som sådan hörs hon mycket, idéerna är många och nätverket stort.

– Jag blir bra och mår bäst i samarbeten med andra. Mitt självförtroende är inte det största, och i vissa lägen är jag en riktig fegis, säger hon.

Viktoria Struxsjö. Bild: Lena Berglund
Viktoria Struxsjö. Bild: Lena Berglund

Jämfört med något år tidigare är det en smalare Viktoria som sitter framför mig i restaurangen vid Campus Varberg. Frågan hur hon blivit några storlekar mindre är något hon försöker undvika, likaså antal kilo som har tappats. Men hon berättar:

Alla tecken fanns

– Jag har fått diabetes typ 2, och jag vill inte vara min sjukdom, det folk bara ser. Jag är Viktoria. Egentligen är det ganska typiskt mig, det tog lång tid innan jag kom iväg till läkare. Ändå fanns alla tecken, jag var jättetrött och hängig, jag jobbade men sov hela helgerna, och jag gick ner i vikt men jag tänkte aldrig på att jag kunde vara sjuk.

Viktoria skrattar.

– I april konstaterades det att jag har diabetes, troligtvis är det en graviditetsdiabetes som legat och guppat sen jag fick min yngste son för 12 år sedan. I dag äter jag normalt, men begränsat med godis. Tyvärr finns så många fördomar om sjukdomen, skuldbeläggande.

Viktoria Struxsjö. Bild: Lena Berglund
Viktoria Struxsjö. Bild: Lena Berglund

Olyckan som förändrade

Viktoria tycker att hon har upplevt värre saker. När hon var tio krockade bilen familjen färdades i under en skidsemester i Härjedalen. Viktorias pappa dog.

– Alla skadades utom jag. Minnena från olyckan är fragmentariska. Jag vaknade upp utanför bilen, då förstod jag inte hur allvarligt det var. Vi låg på Mora lasarett en vecka, sedan transporterades vi till sjukhuset i Halmstad. Medan min syster och min mamma låg där i tre veckor fick jag bo hos min faster och farbror.

Viktoria beundrar sin mamma, ännu mer sen hon själv fått egna barn.

– Hon var 34 år och ensam med två adoptivbarn. Men hon klarade det. Den trygga bubblan vi barn levde i fick finnas kvar. Och vår släkt slogs inte sönder, tvärtom, kanske blev den stärkt?

Viktoria Struxsjö Bild: Lena Berglund
Viktoria Struxsjö Bild: Lena Berglund

Släkten är viktig för Viktoria, men sina biologiska rötter är inget hon utforskat, hon ser ingen mening med det. Grotta ner sig i sig själv är inte riktigt Viktorias stil. I stället lyser hon upp när vi kommer till basket, som betytt mycket för henne. I början som spelare på basketinriktade Hagaskolan, som ett år hade de bästa flick- och pojklagen i Sverige, sedan på högstadiet för att i äldre tonåren växla över och bli coach.

– Efter gymnasiet läste jag till reporter/informatör på Brunnsvik folkhögskola ett år. Sen jobbade jag ett par år på TV Varberg, en lokaltevekanal som fanns då, är det nån som minns den? Det var mycket sport, nöje och lag och rätt, det var mycket samarbete med polisen, Lasse Nordenadler på polisen var min egen Leif G.W. Persson, haha. Så kul det var. Men jag slutade för att arbeta på Varbergs Basket 1995.

Viktoria Struxsjö Bild: Lena Berglund
Viktoria Struxsjö Bild: Lena Berglund

Blicken i Viktorias ögon blir några snäpp mer intensiv:

– Under tiden på Varbergs Basket hände hur mycket som helst. Jag fick vara med om när de byggde baskethallen, det som är röda korsets second hand idag. Jag träffade fantastiska människor och det gick bra för klubben som spelade upp både dam- och herrlaget i de näst högsta divisionerna. Jag fick dessutom göra ett inhopp som coach i damallsvenskan, det var en lärorik tid.

En doer

Efter ha fått sonen Lukas 1999 bestämde sig Viktoria för att bli lärare, men tyckte att det var lite långt att pendla till Halmstad. Så hon bildade en grupp med andra som tyckte som hon, politikerna lyssnade och så fanns det efter ett tag en satellitutbildning i Varberg.

– Vi startade studentföreningen West där jag var ordförande, och jag är sedan dess hedersmedlem. Januari 2006 blev jag klar lärare.

Genom hela intervju talar Viktoria om hur viktigt det är att alla får en chans, att alla får vara med och att det mesta går att fixa. Som lärare fortsatte hon att vara engagerad och 2014 fick hon det jobb hon har idag.

– Jag har haft både tur och bra tajmning i livet. Jag har träffat många bra och duktiga personer och man får aldrig vara rädd att be om råd, inte ens när en inneboende fegis gör sig påmind, haha.

Viktoria Struxsjö. Bild: Lena Berglund
Viktoria Struxsjö. Bild: Lena Berglund

Lite om: Viktoria Struxsjö

Fyller: 50 år 28 oktober

Bor: Varberg

Familj: Maken Tommy och barnen Filip 12 år och Lukas, 21 år

Gör: Legitimerad lärare i grundskolans senare år, arbetar sedan höstterminen 2014 heltid som skola- arbetslivsutvecklare för förskole- och grundskoleförvaltningen, Varbergs kommun. Hennes uppdrag är att länka samman skolan med omgivande samhälle och arbetsliv och skapa samarbeten som ger elever en inblick och kunskap om vägar till vidare studier och olika jobb.

Intressen: Skolutveckling (driver organisationen Skolsmedjan), bollsporter, umgås med familj och vänner