tog risker. Rabet Mohammadi kom till Sverige 2014 och bor nu på ett familjehem utanför Varberg. ”Folk måste få veta att det inte är så lätt att komma till Sverige på flykt ensam som barn", säger han.
tog risker. Rabet Mohammadi kom till Sverige 2014 och bor nu på ett familjehem utanför Varberg. ”Folk måste få veta att det inte är så lätt att komma till Sverige på flykt ensam som barn", säger han.

”Varför visar man ljuset om man släcker det igen?”

När Rabet Mohammadi kom till Sverige kunde han varken läsa eller skriva. I dag går han i skolan och jobbar extra. I lyckan bor samtidigt ett stort mörker. – Många mår inte bra och försöker ta livet av sig, ­berättar han.

ANNONS
|

Så mycket smärta ligger bakom Rabet Mohammadis flykt till Sverige. Nu vill han hjälpa andra unga med samma bakgrund och han vill få andra svenskar att förstå.

– Varför visar man ljuset för de ensamkommande barnen om man släcker det igen, undrar han.

Rabet Mohammadi kom till Sverige 2014 och hamnade då ganska snart på ett hem för asylsökande ensamkommande barn på Orust. 2016 flyttade han till ett familjehem utanför Varberg där han bor idag.

Han skiner upp när han talar om allt han får där av Berit och hennes sambo.

– Det är ett fantastiskt liv. Hon lär mig och gör mig uppmärksam på allt om svenska vanor. Vi diskuterar mycket och hon sätter gränser. Hon är min idol, säger Rabet Mohammadi.

ANNONS

Nu har han fått permanent uppehållstillstånd i Sverige men livet fram till idag har varit besvärlig. Länge berättade han ingenting, men en kväll efter att en av Rabets kompisar fått avslag på sin asylansökan började han skriva om sin bakgrund, sin flykt till Sverige, om allt som hänt och om sina känslor.

– Folk måste få veta att det inte är så lätt att komma till Sverige på flykt ensam som barn.

Det är så mycket som han länge har burit inom sig. Saker som han inte har kunnat tala med någon om, uppbrottet från familjen, det svåra avskedet, den riskabla flykten, ensamheten och oron.

– Många tror inte på vår historia, de tror att vi hittar på. Men jag tänker på hur svår väg det var att komma hit, berättar Rabet Mohammadi.

Han lever ett bra liv i Sverige i dag men såren han bär inom sig går aldrig att läka.

Det handlar om att överge sin familj för ett bättre liv och att aldrig mer kunna få träffa sin tvillingsyster eller sin lillebror. Lillbrorsan som såg upp till sin storebror som var den stora tryggheten.

Rabet Mohammadi flyttade som liten till Iran från Afghanistan. Familjen är sunnimuslimer och i Iran behandlades de inte särskilt väl. Rabet fick inte gå i skolan i Iran och han trodde länge att det bara fanns två länder i världen, Afghanistan och Iran. När han förstod att det finns fler länder ville han att familjen skulle fly för att få möjlighet till en bättre tillvaro.

ANNONS

Efter ett bråk med föräldrarna där han ifrågasatte varför de stannade i Iran fick han löftet från dem att få fly. Uppbrottet verkar ha varit abrupt, nästan som att riva av ett plåster.

– Min lillebror grät och frågade ”vem ska försvara mig nu” men min tvillingsyster sa ingenting utan gick bara in i huset utan ett ord. Jag tror att hon var mest ledsen av alla

I sin berättelse skriver Rabet om den osäkra flykten då han inte visste vart han var på väg och där han ständigt jagades.

– När vi kom fram till havet fick vi en gummibåt men ingen av oss visste hur man kör en båt. De visade oss och vi blev tillsagda att skära sönder båten när vi blev upptäckta så att vi inte skulle kunna bli tillbakaskickade, berättar han.

I Turkiet fick han tillbringa många dygn i en mörk källare. Hela tiden saknade han och längtade efter sin familj. Han undrade vad han gett sig in i. Han reste genom Tyskland men hörde talas om Sverige. När han väl kom hit skickades han till ett flyktingläger för ensamkommande på Orust.

– Så många mådde dåligt där och jag blev som en stöttepelare för dem. Många av de ensamkommande mår dåligt och vill ta livet av sig. Jag vill säga till dem att de måste kämpa, att det finns en väg till ett bättre liv, säger Rabet.

ANNONS

Länge efter flykten till Sverige visste han ingenting om vad som hänt familjen, föräldrarna och syskonen. När han fick veta vad som hänt fick han en chock.

Efter att Rabet flytt reste hans familj tillbaka till Afghanistan, hans föräldrar, tvillingsystern och hans lillebor. I dag är bara föräldrarna kvar i livet. När Rabet berättar om vad som hände gråter han.

– Så fort de hade passerat gränsen blev de stoppade av talibanerna. De tog ut både min lillebror och min tvillingsyster i öknen och sköt dem.

Han har strävat efter att skapa sig en tillvaro i Sverige, lärt sig att läsa och kämpar i skolan. Han spelar fotboll och har skaffat sig ett jobb på en hamburgerrestaurang. Han gör det för att han lovat sina föräldrar att försörja dem. Han vill ge tillbaka till dem som satsade allt de hade för att han skulle kunna fly.

– Jag vill att de ska vara stolta över mig, säger han.

Här kan du läsa Rabets egen berättelse.

ANNONS