Åke Bendix föddes i princip in i politiken och näringslivet, hans far var direktör och ordförande i dåvarande Folkpartiet. Som barn såg han Bertil Ohlin, Harry Hjörne och andra politiker passera genom lägenheten på Norrgatan i Varberg. Efter studierna började han på Warbergs Trävaruexport AB där han blev disponent och senare vd. Parallellt med arbetet engagerade han sig som politiker, i mer än 40 år hade han förtroendeuppdrag i Varberg men även inom Svenska kyrkan.
– Det föll sig naturligt med tanke på min uppväxt, säger jubilaren om sitt politiska intresse.
När Åke slutade 2002 fick han Folkpartiets Karl Staaf-plakett i silver och genom åren har han tilldelats en rad hederstitlar och medaljer för sitt engagemang i olika sammanhang.
Mest stolt är han över guldmedaljen från kungen, "HM Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band", som han förlänades 1996 för sina insatser i Varbergs och Hallands kulturliv. I samband med att han var kulturnämndens ordförande i Varberg drog han igång ett praktfullt nationaldagsfirande 1986 med aktiviteter från tidig morgon till sen kväll, både i stan och i orterna utanför.
– Ska man göra något så ska man göra det ordentligt. Jag ville ha ett firande för gammal och ung oavsett var man bodde.
Som gammal politiker har Åke del synpunkter på vad som sker i dagens Varberg. För trots att han lagt de flesta av sina uppdrag på hyllan så är han engagerad i stadens utveckling. Och han skräder inte orden:
– Jag är bekymrad över vad som sker i Varberg, man håller på att bygga bort själen, man river och förtätar med hus utan stil. Politikerna ser det som sin uppgift att konfirmera tjänstemännens beslut och det är allvarligt. Det är inte tjänstemännen som tillsätts genom allmänna val. Dagens politiker saknar tyvärr visioner.
Den unge Åke var en gosse med visioner och ambitioner. Han tyckte om att se sig omkring och hade inget emot att lifta. Vid ett tillfälle hamnade han i Båstad och besökte Norrvikens trädgårdar. Där kom han i samspråk med en japansk student, den förste japan han någonsin mött, som besökte trädgården med ett följe.
– På min dåliga skolengelska frågade jag om han sett Japandalen i trädgården och vi pratade en stund. Jag hade börjat samla på autografer då och bad att få hans. Jag hade ingen aning om det när vi träffades men det var den blivande kejsaren av Japan – Akhito – som jag hade talat med. Det upptäckte jag när jag läste tidningarna efteråt och såg att han besökt kungen på Sofiero.
Som elvaåring började Åke samla på autografer och i dag har han en omfattande samling i bankfacket med namn som Picasso, Winston Churchill, Bertrand Russel, Dweight D Eisenhower, Edward VIII och hans Wallis Simpson, Tage Erlander, Konrad Adenauer, Ronald Reagan, Gustav V av Sverige och många, många fler.
– Gamal Abdel Nasser skickade julkort fram tills han dog och Ronald Reagan skickade ett stort signerat fotografi på sig och frun Nancy, säger han och berättar att han trappat ned en smula på samlandet:
– Numera är det bara Nobelpristagarna som intresserar mig, säger han med ett leende.
Ler gör han också när han berättar hur kung Gustav VI Adolf och drottning Louise tog tåget från Helsingborg för att gratulera honom på 16-årsdagen 1952. Från bostaden såg han hur den blå kungavagnen stod på stationen och rusade dit.
– Vi var åtta, tio stycken som stod där och innanför ett fönster stod kungaparet. Jag tog upp ett fyrfaldigt leve för konungen och de andra stämde in. Då öppnade han fönstret och frågade vad jag hette och hur gammal jag var. Jag berättade att jag fyllde 16 år just den dagen och då sa han: "Då ber drottningen och jag att få gratulera på födelsedagen". Gustav VI Adolf tog alltså tåget till Varberg och gratulerade mig på födelsedagen, säger han och brister ut i skratt.
Huruvida det blir många gratulationer i morgon, söndag, låter vi vara osagt. Åke har bestämt sig för att fira tillsammans med sin kära hustru Inger, som stått bakom honom och skött alla hushållssysslor och logistik genom åren.
– Utan henne hade jag aldrig klarat av mina uppdrag. Det är Ingers förtjänst att jag klarat av allt.
Och visst har han blivit curlad av sin Inger, den gode Åke. Men när det vankas fisk på Tranebergsgatan är det han som ställer sig vid spisen. Men på söndag väljer både Åke och Inger att befria sig från matlagningen och unnar sig i stället en fin dag tillsammans.
– Det brukar vara soligt och fint på min födelsedag, jag hoppas att det blir så i år också.
Lite om Åke Bendix
- Fyller: 80 år den 17 juli.
- Bor: I Varberg
- Familj: Hustrun Inger, syskon och syskonbarn.
- Gör: Pensionär med många järn i elden.
- Intressen: Samhället och dess utveckling, Varberg, historia.
- Stolt över: Den permanenta utställningen av Varbergsskolan på museet, nationaldagsfirandet, initiativet till gravinventeringen och medförfattandet till den nya begravningslagen.
- Vigselförrättare: Under 13 år förrättade Åke 500 vigslar, till varje brudpar skrev han ett personligt tal.
- Så firas födelsedagen: "Det är lite väderberoende. I år firar jag födelsedagen lugnt och stilla med Inger. När jag fyllde 50, 60 och 70 år hade jag stora mottagningar men det orkar jag inte med längre."
