Ulrika, 50 år, med färskt silver i bagaget

– Idrottandet är viktigt för mig. Jag känner mig stark och frisk och orkar mer, säger hon.

Varje dag är Ulrika i simhallen eller på simstadion i Varberg. Eller också väljer hon havet. Hon älskar känslan när hon simmar. Styrkan, rytmen och hjärnan som nästan kommer i trans.

– Det är underbart meditativt att ligga i havet och simma långt i ett skönt tempo länge.

Ulrika är uppväxt med simning. Fyra av hennes fem syskon simmade, flera på elitnivå när de blev äldre. Ulrika själv tävlade på SM-nivå när hon var 14 år.

– Simträningen och tävlandet har gett mig så mycket. Jag fick tidigt lära mig att ta ansvar, jag reste mycket och fick klara mig själv. Nästan alla mina vänner fick jag genom simningen och vi hade mycket kul.

Ulrika, som är uppväxt i Varberg, flyttade till Stockholm med två av sina simmarkamrater när hon var klar med sin lärarutbildning i Växjö. Tillsammans bodde de i andrahandslägenheter i centrala stan. Och hon fick snabbt lärarjobb.

Efter 2-3 år flyttade hon till Skåne. Först bodde hon och hennes dåvarande man i Hälsingborg, därefter i Malmö och Limhamn. Ulrika fick som lärare uppleva hur olika skolorna i Sverige kan vara. Bland annat arbetade hon på Sofielundsskolan i Malmö, en av de största grundskolorna i Sverige, en krävande tid som hon ändå tyckte om.

– 95 procent av eleverna var invandrare. Det var en helt ny värld. Det var konflikter mellan olika invandrargrupper och olika hierarkier. Det är bra att få se annat och få andra perspektiv och andras syn på livet. Det var som att öppna ett fönster. Man lär sig att det inte alltid är rätt vägar, men att det kan gå bra ändå. Situationen gjorde att vi lärare fick en bra gemenskap, alla var så engagerade och vi jobbade mycket ihop. I skolan i Limhamn var det en helt annan situation.

I Skåne fick Ulrika fyra av sina barn men 2006 flyttade familjen till Varberg. Hem till hennes stora simmarfamilj och alla simmarvänner. En kort tid efter flytten började Ulrika läsa till specialpedagog vid Göteborgs Universitet.

– Läraryrket passade mig bra. Man kan driva något och utveckla en grupp framåt, få hitta och använda de starka sidorna. Det är en tjusning med det. Men efter att ha arbetat som lärare i ett antal år ville jag göra något annat. Jag blev klar med min uppsats och lämnade in den fredagen den 23 maj 2008 och var hemma med tåget vid halv åtta på kvällen. På söndagen födde jag Johan, mitt femte barn. Det kan man kalla god tajmning (skratt).

Förutom vidareutbildningen på universitetet medförde flytten till Varberg att Ulrika tog upp simningen. Hon simmar och tävlar samt är tränare för en vuxensimsgrupp på lördagar. Hon tycker sig märka att intresset för simning har ökat, kanske beroende på att sportgrenen triathlon, där simning oftast upplevs som den tekniskt svåraste biten, har ökat i popularitet.

– Även intresset för simgrenen open water ökar. Jag själv älskar att simma långa sträckor i havet, men jag har nästan alltid våtdräkt och jag simmar aldrig ensam. Det kan vara farligt. Vi utgår ofta från Andra vik på Getterön och simmar ett par varv runt Skrivarklippan, det handlar om cirka 3000 meter. Förra sommaren hade vi ett riktigt långsim då vi simmade från Läjet till Barnens badstrand, det handlade om 9000 meter.

Ulrikas fem barn är alla simmare, så de få dagar hon själv inte simmar så blir det ofta en tur till simhallen eller simstadion för att hämta eller lämna barnen.

– Ibland är vi allihop i simhallen samtidigt. (skratt)

Och lagom till sin 50-årsdag lyckades Ulrika tillsammans med sina tre lagkamrater i Varbergs Sim med bedriften att ta hem en silvermedalj i lagsim i Master-EM.

– Tänk att lilla Varberg blev tvåa. Det var en fantastisk upplevelse. Vi simmade i den stora OS-arenan i London och lag från städer i hela Europa deltog, bland annat flera från Sverige. I vår Varbergsgrupp med sammanlagt tio tävlande ingick fyra av mina syskon. I lagsimningen, där Varbergslaget tog silver och satte nordiskt rekord, ingick jag och mina systrar Anna-Karin Josefson och Christina ”Ica” Hörbäck samt vår kompis Angela Ekelöf. Berlin tog guld, men det var nära att vi vann.

Lena Berglund

lena.berglund@hn.se