Resor i släktens spår. Ulla Torin har rest runt till de platser där anfäderna en gång bodde. Här är hon fotograferad med Vaxholms fästning i bakgrunden. "Här växte min farfars morfar Carl Victor upp.”
Resor i släktens spår. Ulla Torin har rest runt till de platser där anfäderna en gång bodde. Här är hon fotograferad med Vaxholms fästning i bakgrunden. "Här växte min farfars morfar Carl Victor upp.”

Ulla har rest i släktens spår

Livets gång drar i dag igång en ny serie, Släktsagan. Vi har alla våra släktsagor, historier om de som levde före oss och vi i vår tur skapar släktsagor för kommande generationer.  Då och då kommer vi att berätta en sådan historia - kanske utspelar den sig nära i tiden, kanske långt tillbaka. Vill du dela med dig av din släktsaga, hör av dig till oss på Livets gång! Vi börjar med Ulla Torin och hennes historia om anfädernas långa resa från Åland till Nidingen. Den tog över 200 år och rymmer både sorger, umbäranden och glädje – precis som en riktig släktsaga ska göra.

ANNONS
|

Ulla Torin hette som ogift Bengtsson i efternamn och växte upp i Onsala. Hon bor numera i Vårgårda och har i många år ägnat sig åt släktforskning.

Hennes historia tar sin början 1610, då en man vid namn Niels Östling föddes på Åland. I ett par generationer fortsatte familjen livet som ålänningar och hade sin utkomst i skogsnäringen, som jägmästare.

I början av 1700-talet flyttade Niels barnbarnsbarn Carl Carlsson Östling till det finska fastlandet med hustrun Kristina. När det tredje barnet föddes dog Kristina och ett par år efteråt dog även äldsta dottern och lämnade Carl ensam med två små söner. Den yngste, Axel Eric, gick helt och hållet in för den militära banan, flyttade till Esbo (Espoo), där han först var Tygskrivare (höll ordning på redskap och krigsmaterial i armén) och sedan Vallmästare (kunnig i militär byggnadskonst med ansvar för fästningsvallar).

ANNONS

Men även Axel fick uppleva stora sorger. Han och hustrun Maria fick fem barn, varav det äldsta dog vid fyra och ett halvt års ålder i tyfus, det tredje barnet vid ett års ålder i ”okänd barnsjukdom” och det fjärde barnet vid sju månaders ålder i ”böld invärtes på höger bröst”.

Med hustru och de två överlevande barnen flyttade Axel 1809 till Vaxholm och blev därmed svenskar. Axel blev Conducteur, byggnadstekniker, på Fredriksborgs fästning i Vaxholm, och de två sönerna valde också den militära banan.

Sonen Carl Axel gifte sig men fick inget långt liv. Han drunknade vid 34 år ålder och efterlämnade sin 30-åriga hustru Maria med fyra barn och ett femte på väg. Äldste sonen Carl Victor var bara åtta år när han blev faderslös och fick troligen bära ett stort ansvar för småsyskonen. Men de tre sönerna var begåvade och blev alla skeppare och kaptener.

Carl Victor blev först styrman och skeppare på en båt mellan Stockholm och Värmdö, och när han var i 30-årsåldern blev han skeppare på ångfartyget Hjälmaren, som gick med gods mellan Stockholm och Örebro. Han gifte sig med Fredrika, dotter till en musikdirektör, och de bosatte sig på Östermalm - eller som det då hette: Öfvre Ladugårdsland. De fick tre barn, det äldsta dog bara ett par år gammalt, och kvar fanns Carl Axel och Hilda.

ANNONS

Och här närmar vi nu oss Nidingen. 1865 söker Carl Victor tjänsten som fyrmästare på Nidingens fyrplats. Det är svårt att tänka sig en större kontrast - från huvudstadens myller och liv till en karg ö på Västkusten.

Fyrmästare Östling tillträdde sin tjänst den 12 november och flyttade med sin familj in i ett hus med tre rum och kök. Resten av personalen, fyrvaktare och fyrbiträden, sammanlagt 21 personer, och deras familjer delade ett annat hus – ett rum och del i kök för varje familj. Båda husen finns fortfarande kvar.

Om livet på Nidingen finns mycket berättat. Åtskilliga fartyg gick på grund utanför Nidingen, mellan sju och tio varje år vid den här tiden. Carl Victor tog god hand om de strandade besättningarna, han var känd som gästfriheten själv.

Tre månader om året var ön helt isolerad, mellan den 20 december och 20 mars fick ingen vare sig ta sig in till fastlandet eller ut till ön. Det ankom på fyrmästaren att se till att det fanns proviant, olja och förnödenheter så att det räckte.

- Det fanns ju heller inte möjlighet att få ut läkare till ön under vintertiden, säger Ulla och berättar om fyrvaktarbiträdet som miste inte bara ett utan två barn i difteri under vintermånaderna.

ANNONS

Varför tror du att din farmors morfar sökte sig till Nidingen?

- Det var nog både för att han ville vara på havet och för att det var en säker anställning med bra lön. Jag har sett uppgifter om att en fyrmästare hade lika stor lön som en riksdagsman. Det gjorde också att familjen hade råd att regelbundet åka upp och hälsa på släkten i Stockholm.

Carl Victor trivdes ypperligt på Nidingen – om han så bara för en dag måste åka in till fastlandet så längtade han ut igen, berättar Ulla. Hela 34 år blev han kvar på Nidingen som fyrmästare, och blev därmed den fyrmästare som haft längst tjänstgöringstid på fyrplatsen. Det sista året var han sjuklig men ville inte lämna sin tjänst. Till sist blev han dock tvungen. Han var då 74 år och flyttade med sin hustru Fredrika till huset han låtit bygga i Lilla Runsås i Onsala. Två år senare, 1899, dog han.

Carl Victors dotter Hilma födde en dotter när hon var 23 år. Vem som var far till barnet blev aldrig känt. Carolina Viktoria som flickan döptes till växte upp med mamma och morföräldrar på Nidingen fram tills dess att hon skulle börja skolan. Då flyttade Hilma och Viktoria till ett hus som Carl Victor låtit bygga speciellt för dem i Lilla Runsås men de tillbringade alla lov på Nidingen.

ANNONS

Viktoria träffade så småningom fiskaren Albin Bengtsson och gifte sig med honom.

- Det verkade som att äktenskapet skulle bli barnlöst så Albin köpte en orgel till Viktoria så att hon skulle ha något att göra medan han var ute på sjön. Och den måste ha varit magisk, säger Ulla och skrattar. För sedan den kom in i huset så föddes nio barn!

Första barnet Allan, som blev Ullas far, blev Onsalas och Valldas förste lantbrevbärare. ”Post-Allan” var en välkänd profil där han kom på vägarna med sin A-Ford. Han fick också avrunda sitt yrkesliv på Nidingen - efter en hjärtinfarkt blev han tvungen ta det lite lugnare och fick arbete som fyrbiträde på Nidingen fram till pensionen 1968.

Östling-släkten har för övrigt även förgrenats till Australien. Det var genom fyrmästarens son Carl Axel, som studerade till styrman och gick till sjöss. Han mönstrade så småningom av i Australien där han bildade familj. Han återsåg aldrig sina föräldrar, men hans systerdotter Viktoria, som aldrig träffat honom, brevväxlade med sin morbror.

- När jag besökte släktingarna i Australien för tre år sedan fick jag läsa breven och fick dem med mig hem. De hade sparat breven, trots att de själva inte kunde förstå vad som stod i dem. Jag blev tagen av vilken vacker handstil min farmor hade när hon var barn.

ANNONS

Släktforskningen har gett Ulla mycket historiska kunskaper, men minst lika viktigt är de perspektiv den ger på vår egen tid, tycker hon.

- Det som berört mig mest är hur stor barnadödligheten var, även bland välbeställda människor. Bara i mitt eget material som omfattar ungefär 1500 människor dog 7,6 procent av barnen innan de fyllt 1 år och 12,7 procent innan de fyllt 5 år. Det var den verklighet folk levde med...

Ulla och en av hennes australiska släktingar, Geoffrey Sambrooke Östling, besökte Nidingen i juli förra året och sov över en natt i fyrmästarens hus. Då sattes även denna minnesplakett över Carl Victor Östling och hans hustru Fredrika upp i fyrmästarhuset som en hälsning till nutida Nidingen-besökare.

ANNONS