Systrarna Frost växte upp på Skottorps ägor

Skottorps slott väcker många minnen hos systrarna Marianna och Birgitta Frost. De tillbringade sin barndom och sina tonår i slottets omgivningar. Deras pappa, Erik Frost, var slottets trädgårdsmästare.

ANNONS
|

När tidningen i vintras gjorde ett reportage på Skottorps slott och de nya ägarna Leija Graf och Åke U:son Hellstedt var det många som läste artikeln med stort intresse. Men inte många kände igen sig så väl i slottet och dess omgivningar som systrarna Frost.

Hårt arbete

De har varit tillbaka i slottsparken många gånger genom åren och de har även varit med på guidade visningar på slottet som tidigare ägare har haft. Varje gång har de översköljts av minnen från uppväxten som förutom glada upptåg, bus och skratt även innehöll stundtals hårt arbete bland plantor, grödor och ogräs som skulle hållas efter.

ANNONS

Familjen Frost var långtifrån den enda familjen som bodde på slottets ägor. Där fanns smeder, boskapsskötare, traktorförare och andra arbetare som samtliga hade sina hem på slottets mark och det fanns gott om barn i alla åldrar.

– Det var som en egen by och alla barn lekte med alla, minns Marianna Frost.

– Jag var kamrat med yngsta dottern i familjen Möller som bodde på slottet. Vi lekte ofta på vinden. Det var väldigt spännande, minns Birgitta Frost.

Möttes på Stjernarps gods

Hon är storasyster till Marianna och bor sedan många år i Uddevalla. Minst en gång om året drar hon söderut för att träffa Marianna i Falkenberg och brodern Ingvar som bor i Helsingborg. Syskonen brukar vid sådana tillfällen åka tillbaka till barndomens hemtrakter.

Ibland fick vi äta av frukterna

Föräldrarna Erik Frost och Karin träffades på Stjernarps gods där pappan arbetade med trädgårdsskötsel och mamman var husa. De gifte sig 1935 och flyttade till Skottorp där barnaskaran började växa. Först kom två pojkar, därefter två döttrar. I takt med att barnaskaran blev större växte även trädgården som bland annat utökades med växthus för exotiska frukter. Det fanns till exempel ett hus enbart för vindruvor.

– Ibland fick vi äta av frukterna. Då sa mamma och pappa alltid att vi skulle låsa dörren så att fru Möller, slottsfrun, inte skulle komma in och se vad vi gjorde, minns Birgitta.

ANNONS

Öppnade en handelsträdgård

Trädgårdsmästare Frost anlade en slottspark, odlade grönsaker och blommor. Han till och med öppnade en handelsträdgård dit folk från trakten kom för att köpa framför allt blommor. Familjens barn var inblandade i det mest som hände i trädgården från tidig ålder.

– Pappa var sträng. Man visste vad som gällde. Vi fick jobba mycket och ibland fick vi betalt, minns Birgitta.

Marianna och Birgitta Frost växte upp på Skottorps slott.
Marianna och Birgitta Frost växte upp på Skottorps slott. Bild: Annika Karlbom

Det ena minnet efter det andra dyker upp när systrarna ses för första gången sedan pandemins utbrott. De berättar om sin pappa som hade ett brinnande intresse för sitt yrke.Han var född 1909 ut utbildade sig till trädgårdsmästare genom att gå som lärling på olika ställen. Bland annat skaffade han orkideer som han förökade i ett växthus.

– Han var mästare på latinska namn, trots att han aldrig gått i skola, säger Birgitta.

Trädgårdsmästare Frost odlade bland annat dalior på en stor äng.

– Jag minns när han stod där på ängen bland blommorna, det var så vackert minns Marianna.

”Åh om man fick vara med där”

Föräldrarna hjälpte till med andra sysslor på slottet. Bland annat serverade de på fester och barnen smög i buskarna för att få skymt av det fina folket och alla deras vackra klänningar och smycken.

ANNONS

– Det var en annan värld. Jag tänkte alltid ”Åh om man fick vara med där” minns Marianna.

På jularna blev de anställdas barn inbjudna till slottet där de fick julklappar och godispåsar.

– Vi dansade kring granen och fru Möller var med, minns Birgitta.

Inventarier och såldes på auktion

1968 behövdes inte Skottorps trädgårdsmästare längre och föräldrarna flyttade från slottet. Några år senare skingrades slottets inventarier och såldes på auktion. Men då hade Birgitta och Marianna för längesedan lämnat hemmet. Birgitta utbildade sig till designer och Marianna arbetade på kontor. Erfarenheterna från barndomens trädgårdsarbete fick de nytta av i livet, även om de till att börja med inte alls hade någon längtan efter att odla.

– Jag sa alltid till mamma att jag aldrig skulle ha trädgård, men vi byggde hus med trädgård och jag odlade både grönsaker och blommor. I dag bor jag hyreshus och har anlagt en rabatt med stockrosor utanför huset, berättar Birgitta.

– Tänk om man varit mer intresserad då, men det var under tvång och då blev det inte roligt, säger Marianna. Men trots det bristande intresset för odling byggde Marianna och hennes dåvarande man ett hus på Tröingeberg. De anlade ett stort grönsaksland var självförsörjande under många år.

ANNONS

Jag sa alltid till mamma att jag aldrig skulle ha trädgård

Föräldrarna är döda och brodern Folke gick bort i unga år. Men många av kamraterna som växte upp på slottets ägor lever ännu.

– Vi är fortfarande sex personer som träffas minst en gång om året och pratar gamla minnen från barndomen, säger Marianna.

LÄS MER: De har skapat ett av Nordens vackraste empireslott

ANNONS