Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sven Hallberg är en handlingens man

I ett hus vid havet bor Sven Hallberg. Här har han landat efter ett yrkesliv som marinofficer och pilot på helikopter och flygplan. I morgon fyller han 70 år, men slutat jobba har han inte. Än är det inte dags att mata duvorna, någon ska ju sköta ekonomin i sonens företag. Någon skall slåss för de fria horisonterna och mot kortsynta beslut.

På Blåmusslevägen vid Stafsinge strand bor Sven och Lillemor Hallberg. Här har de byggt sitt drömhus med stora, fria ytor och en utsikt som är vidunderlig. Men kanske inte så länge till. En park av vindsnurror hotar den obrutna horisontlinjen, paret Hallberg tänker bekämpa planerna till sista blodsdroppen.

– Det måste finnas något andningshål kvar. Vi har energi så det räcker i vårt land. Bättre då att försöka göra något åt fordonstrafikens utsläpp, menar Sven Hallberg. Och vad händer när vindsnurrorna tjänat ut om, säg, 15–20 år? Vem tar hand om skrotet då?

Han är en stridbar man, Sven Hallberg. En man med visioner. Det finns alltid något som kan bli bättre. På tidningens insändarsida är han en flitig gäst. För det räcker inte med att bara prata – man måste handla också.

Nu fyller han alltså 70 år och vad som då ska tilldra sig har han ingen aning om.

– Det är hustrun som håller i firandet, men jag skulle väl tro att barn, barnbarn och barnbarnsbarn dyker upp. Jag önskar mig just inget särskilt, vi har vad vi be­höver.

Vid 70 brukar de flesta ha dragit sig tillbaka till ett lugnt pensionärsliv. Så icke Sven Hallberg som är ekonomichef i sonens företag.

– För mig känns det viktigt att hålla igång, men jag arbetar mycket på mina egna villkor. Det är väl ett sätt att förbereda sig för den stora omställningen, att trappa ner långsamt.

Så är det också ett spännande och innehållsrikt yrkesliv han lämnar bakom sig. Redan vid 17 års ålder värvade han sig och har med åren innehaft många olika befattningar inom armén och marinen.

– Det har varit omväxlande. Allt från att undsätta människor i sjönöd, flyga brännskadade till sjukhus, rädda bröllop och jaga ubåtar. Jag var med när U-137 gick på grund i Karlskrona skärgård. Det antogs att den ryska ubåten var kärnvapenbestyckad och läget var mycket spänt. Situationen klarades ut men dramatiken var stor.

För hustru Lillemor blev det många ensamma kvällar. För att lugna henne brukade Sven ta helikoptern på en tur över huset hemmavid när uppdraget var slutfört så hon skulle veta att allt gått bra. Så småningom fick Lillemor göra sin egen karriär och är i dag professor i både folkhälso­vetenskap och vårdvetenskap.

Kanske är det i sin militära karriär Sven Hallberg lärt sig vikten av samverkan. Att inte slösa med resurserna. Och han är inte rädd att sticka ut hakan och säga obekväma sanningar.

– Vi borde samarbeta mer med andra länder. Det är naivt att tro att vi kan vara alliansfria. För att sedan ropa på hjälp om något händer. Det var också synd att den allmänna värnplikten togs bort, jag tror den hade en fostrande funktion. En väg för ungdomarna in i vuxenlivet. Den borde ersättas med något slag av samhällstjänst.

Nej, att driva ett försvar på halvfart är ingen bra lösning. Man tappar i kompetens – inte minst piloterna som behöver många flygtimmar.

Även politiken och politikerna får sig en känga.

– Den offentliga sektorn kunde i ett första steg minskas med 10 procent och genomgå betydande omorganisationer. Och politikerna kunde vara hälften så många. Demokratin skulle klara sig bra ändå och pengarna kunde användas till något bättre.

Bostadsorterna har varit många runt om i landet, men nu är Falkenbergssonen alltså tillbaka till de stenar där barn han lekt. Här på Stafsinge strand lever Sven och Lille­mor ett gott liv och har äntligen tid att ägna sig mer åt varandra.

– Ändå tycker jag att det är svårt att få tiden att räcka till. Jag är bland annat aktiv i Stafsinge församling och jag engagerar mig i samhällsfrågor. Sedan reser vi en hel del, Frankrike, Italien, USA och norra Sverige. Barn och barnbarn ska också ha sitt.

Just detta att kunna stötta barnen är något han fått mer tid för med åren, menar Sven.

– Man skaffar sig erfarenhet helt enkelt. Det känns ganska bra att fylla 70. Särskilt när man betänker alternativet. Vi försöker hålla oss i form, går en lång promenad på morgonen oavsett väder. Huset är vår oas, fina sommarkvällar grillar vi på altanen, eller tar ett dopp i havet eller bubbel­poolen. Vi har också en liten lägenhet i centrala Stockholm om vi vill leva storstadsliv. Jag är både glad och tacksam att allt gått så bra för oss.

Jag frågar Sven Hallberg vad som är viktigast i livet. Han tittar på Lillemor och svaret kommer utan tvekan.

– Det som är viktigt i livet är att ta hand om varandra. Äktenskapet är ett tufft jobb, något att ständigt hålla levande och öppet. Att ta hänsyn till varandras önskemål, att kompromissa. Vi har varit gifta i 48 år och det har varit häftigt och händelserikt hela tiden.