Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Idyll. Susanne Rybeck och hennes familj bor vackert intill Himleån. Här trivs både djur och människor, och givetvis finns det en riktig bastu på tomten!

Susanne står på egna ben

Susanne Rybeck vande sig vid uppbrott redan när hon växte upp och flyttade runt i Sverige. Men uppbrottet från Monark efter 20 års anställning var det största hon gjort – och det bästa!

– Man måste våga ta klivet ut i det okända för att utvecklas, säger hon.

Susanne har sett Sverige från norr till söder. Hon föddes i Linköping och började sin uppväxt i Svappavaara och Gällivare. Familjen, mamma, storasyster och styvfar, flyttade sedan till Torpshammar utanför Sundsvall och sedan till Malmö. Lagom till att börja i gymnasiet kom hon till Varberg och här blev hon kvar.

Den fasta punkten är Skällinge och ett hus från 1800-talet, som byggts om och till allt eftersom. Alldeles intill rinner Himleån och utanför fönstret breder en liten sjö, en anlagd våtmark, ut sig. Bastun med tillhörande pool nyttjas flitigt – Susanne är stolt över sitt helfinska ursprung och har en stor portion sisu i sig.

Att det blev Skällinge kan hon tacka sin storasyster Lena för. Lena hade hittat kärleken och flyttat dit och lockade ut Susanne till en volleybollturnering. Okej, tänkte Susanne, jag åker väl ut på landet då…

– Och där träffade jag Tobias! Vi blev ett par 1998, förlovade oss året därpå och gifte oss för tre år sedan. Huset köpte vi 2001 och här finns alltid saker att göra.

Det var för tre år sedan som Susanne tog steget att säga upp sig från sin fasta anställning på Monark, eller Cycleurope Sverige AB som det numera heter.

– Jag fick jobb där direkt efter gymnasiet och skulle bara jobba ett litet tag. Det blev 20 år, skrattar Susanne, som tillverkat så många cykelhjul att hon kan göra det i sömnen.

– Det var en stor arbetsplats när jag började, säkert 1 000 anställda. Jag är väldigt stolt över att ha jobbat där och att ha fått vara del av den gemenskapen.

– Det var ju inte löpande bandet på en industri jag drömde om när jag var ung. Men det är lätt att man blir kvar, att man inte vågar ta steget från en trygg anställning.

Det var när yngsta barnet Nora föddes för fyra år sedan som Susanne på allvar började ifrågasätta om cykelhjul verkligen var vad hon skulle ägna resten av sitt liv åt.

– Men jag hade ju ingen direkt utbildning, så jag kom inte ens till intervju till de jobb jag sökte. Så jag började läsa på Campus, en KY-utbildning om att äga och driva en turistanläggning. Det var jätteroligt och jag fick lära mig hur man driver ett eget företag.

Efter föräldraledigheten med Nora återgick Susanne till Monark. Ungefär samtidigt startade hon sitt egna företag som hudvårdskonsult för Mary Kay, och beslutet att bryta upp från Monark växte sig allt starkare. I mars 2010 slutade hon.

– Det var ångestladdat, verkligen inget lätt beslut. Men jag har inte ångrat det en enda sekund!

Sedan dess har Susanne haft fullt upp. Det började med att hon fick jobb på Ästad Gård, där hon blev kvar fram till oktober ifjol.

– Det var hur intressant som helst, mycket jobb men också en utmaning. Jag var bland annat aktivitetsledare där och jag gillar ju att få folk att trivas.

Sedan dröjde det inte länge innan hon hoppade in och hjälpte till i Ica-affären i Skällinge några veckor när de hade ont om folk. I våras var det förskolan i Skällinge som behövde hjälp när de hamnade i akut personalkris i samband med att en medarbetare hastigt avled.

Och precis i dagarna har hon börjat arbeta på Gekås och jobbar fram till jul.

– Jag är jättelycklig över att få inblick i andra yrken! Jag har aldrig jobbat i affär, jag har aldrig varit dagisfröken och jag har aldrig varit intresserad av hudvård och makeup innan – nu vet jag hur roligt allt det där är.

– Framför allt har jag lärt mig att jag kan stå på egna ben – och det är härligt att bestämma själv!

Susanne ser framtiden an med helt nya ögon. Hon och familjen är vana vid att hushålla med pengarna och har inga dyrbana vanor. Köttbehovet är säkrat genom ett par highland cattle-stutar som betar på markerna.

På gårdsplanen står också husvagnen, som ofta är ute på vägarna. Antingen blir det resor norrut för att hälsa på Susannes pappa som bor i norra Finland, eller ut i Europa.

– I somras var vi i Italien tre veckor och vi åker ofta ut på korta turer på helgerna. Har man tre barn så är det suveränt att resa med husvagn – man har alltid någonstans att sova, man kan alltid laga mat. Och det är ett äventyr!

40-årsdagen ser hon fram emot.

– Jag har ett jättespännande liv nu. Det känns som att jag har valmöjligheter. Vi får väl se vad det blir av mig sen – jag är inte orolig!

Nöjd. ”Det bästa med att jag vågade säga upp mig var att jag upptäckte att jag kan stå på egna ben!” säger Susanne.