Dagens Röda tråden-gäst önskades av Anne Andrén: ”Hon är utbildad på Musikhögskolan och verksam som regissör men jobbar även med att utveckla kreativa metoder för att utveckla företagandet.”
Lena Frilund har hittat sin grej, ingen tvekan om saken. Yviga gester och stor inlevelse ger en bild av hur hon pratar om sitt yrke. Men hon har svårt att ge sig själv en titel, snarare blir det flera stycken:
– Jag håller på med ett pussel av grejer och alla hänger ihop. Jag tycker att man ska se helheten och inte vara så genre-galen. Konst är konst, man behöver inte skilja på det. Men om jag var tvungen att använda en titel skulle jag säga scenkonstnär, fast det låter så pretto, säger hon.
Man skulle lika gärna kunna kalla henne chef och gruppledare, eller en kommunikatör med visioner - som dessutom har koll på budget och håller deadline.
Utifrån scenkonstnären ser hon sig främst som regissör, och som sådan är hon ganska fri i sitt sätt att arbeta.
– Som regissör utvecklar jag metoder för att få alla att dra åt samma håll och fungera tillsammans. Jag gillar att lösa konflikter och vill att alla ska trivas. Då gäller det att kommunicera, säger hon.
Lena har fått god insyn också i andra verksamheter genom att hon även anlitas som inspiratör och föreläsare på företag och organisationer. Hon ser stora likheter mellan näringslivets ledare och konstnärliga ledare, och tror att de kan lära sig mycket av varandra.
Själv bidrar hon med bland annat kurser i presentationsteknik, affärsutveckling, mentorskap, konsten att hålla tal och som mingel-coach.
Under några år åkte hon runt i världen och utbildade ledare inom spa-branschen.
– Men jag slutade för jag ville inte att det skulle vara den största delen av mitt liv, säger hon.
Lena och hennes man bor tillsammans med sina två hundar strax utanför Väröbacka. Huset och trädgården är stor och Lena tycker om både inredning och trädgårdspyssel, men det blir inte så mycket tid över till det.
– Vi har bott här i sex år nu, men det är fortfarande inte färdigrenoverat. Och det är först det senaste året som jag kunnat vara här mer och börjar känna mig hemma, berättar hon.
På väggen över trappan ner till bottenvåningen hänger stora bokstäver:
Pop
Love
Art
We
Det är nog ingen slump att man hittar just dessa ord på Lena Frilunds vägg, då de rätt väl ringar in hennes livsfilosofi. Hon tillhör de som faktiskt tror att det skulle kunna bli fred på jorden om folk verkligen ville, brydde och ansträngde sig.
– Jag tror på samarbete. Och kärlek är det viktigaste ordet för mig, säger hon med eftertryck.
Samtidigt har hon inga problem att styra med hela handen, det finns ju en anledning till att hon oftast väljer en ledarroll:
– Jag tycker om det, men är inte intresserad av ego och prestige. Skapandeprocessen ska vara rolig och jag vill utvecklas.
Hon tar ett av sina projekt, Rabalder, som exempel. Det är en ”nycirkus med kör” bestående av drygt 30 personer med olika yrken och bakgrund:
– Jag är körledare och måste styra i slutet, men alla får ge input. Det är intressant att se hur man utvecklar demokrati i en grupp. Dynamiken och skapandet i sig väcker intresse och sammanhang utvecklas.
– Visst kan det vara läskigt om någon kommer med en idé jag inte alls är med på, eller tycker något som jag inte är van vid, men jag vill träna på att vara öppen och skapa trygghet. För om man är trygg inom gruppen växer det fram en speciell sorts tillit som gör att alla vågar kasta sig ut.
Till sina projekt söker hon människor som säger ”JA”, och som åtminstone prövar.
– Då vet man att de kommer att våga och det kommer att gå bra att jobba med dem, konstaterar hon.
En sådan person är hon själv. Därutöver totalt orädd för att uppträda offentligt, det har hon gjort sedan ung ålder.
Hon kan dock förstå folks skräck inför att hålla tal eller stå på scen inför andra:
– Det innebär både en rädsla och lockelse att stå framför andra människor. Det är lite som att säga ”Här är jag, jag ger mig till er. Kommer jag att bli dissad nu?” Man undrar hur det kommer att tas emot.
Lena stortrivs på scen. Där är allt möjligt och hon kan vara sig själv. Hon upplever också hur kreativitet har en helande verkan, både på henne själv och andra. Hon kan riktigt känna energin i rummet när hon jobbar med en ensemble. Från att stämningen är låg till att hela rummet lyfter:
– Det finns en sådan kraft i skapande. 34 måndagströtta personer kommer till repetitionerna och efter en övning så sprudlar alla.
Ett av de nya projekt hon är inblandad i handlar just om läkande med hjälp av konst och kultur.
Det här är långt ifrån Lenas enda pågående projekt. Förutom uppdrag som föreläsare och regissör är hon dessutom mitt uppe i arbetet med sin första skiva. Det blir 1970-talsinspirerad pop, något hon själv tycker är lite oväntat:
– Vem hade trott att jag skulle göra en popskiva, men det kom en massa låtar i huvudet, säger hon.
Man kan undra hur hon får tiden till att räcka till, men hon menar att hon inte ens behöver vara disciplinerad. Det kommer av sig självt och hon har inga som helst problem med inspiration:
– Skapande genererar sig själv på något sätt tror jag. Det duttar in små idéer hela tiden.
Samtidigt förskönar hon inte levnadsbanan hon valt. Fritid går ihop med jobb, och det tar tid att etablera sig och man måste vara envis för att hålla sig kvar.
– Det är ingen gräddfil, försäkrar hon.
Men Lena har aldrig tvekat eller ångrat inte sitt val. Tvärtom har hon vid flera tillfällen fått bevis på att det är detta hon lever för. Enda tanken som slagit henne är att hon kanske borde fokusera på EN grej. Satsa på en karriär.
– Fast det är så vansinnigt många saker som intresserar mig och jag kan inte se mig själv göra något annat. Det sitter i min ryggmärg och själ, säger hon.
Bor: Strax utanför Väröbacka.
Född: 22 juli 1969 i Göteborg
Familj: Maken Björn och de två Shiba Inu-hundarna Tashi och Hina.
Gör: Artist, regissör och utbildare inom ledarskap och kommunikation. Vice ordförande i nätverket Qniv i Varberg.
Bakgrund i korthet: Vadstena folkhögskolas körpedagogutbildning och sånglinje, Musikhögskolan i Göteborg och en av grundarna till Svenska Moderna Operaensemblen, SMOK.
Aktuella projekt: Rabalders föreställning Imago på Frölunda kulturhus, Romeo & Julia på Torpa slottsteater i sommar och en egen popskiva som ska släppas under året.
Favoritartister: Björk och Simon Ljungman, gitarrist i Augustifamiljen, som man kunde se som husband i nyupplagan av På spåret.
Favoritfilm: Love Actually
Om sig själv: Tålmodig, envis, viljestark, flexibel och öppensinnad. Även tempramentsfull. ”De som inte känner mig så väl uppfattar mig nog som lugn, medan de som känner mig lite bättre vet att jag kan vara väldigt tempramentsfull. Men privat, när jag går hemma är jag snarare lite tankspridd och barnslig. Inte alls som när jag jobbar.”
...Kine Boman. ” Det är en filmare som jag tycker verkar jätteintressant. Jag har aldrig träffat henne, men vi har mejlat varandra och sagt att vi borde ses.”
