Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/19

Sara Weiland vill se sina hönsbilder på Stureplan

Drömmen om att bli skådespelare på de stora scenerna blev föreställningar för betydligt mindre skaror och på ett och samma tema: Höns. ”Jag älskar att göra detta”, bedyrar Sara Weiland.

Sara Weiland bor med sin familj på gården Piltens i Galtabäck. Hennes sambo Lars Lyngfelt är uppvuxen ett stenkast bort och Sara växte upp ett stenkast från Falkenbergs centrum.

– Jag hade aldrig någon längtan efter att bo på landet när jag växte upp. Vi hade kaniner, oj va många kaniner vi hade, men några andra djur var det inte tal om.

Ville bli skådespelare

Sara hade utstakade framtidsplaner. Hon skulle bli skådespelerska och hon skulle möta publiken från de stora scenerna. Hon började med att spela teater hos Gun Jönsson i Falkenberg och senare i Paraplyteatern. På gymnasiet blev det givetvis estetprogrammet. Men innan Sara var redo att satsa på skådespelarkarriären kände hon att borde ha en ”riktig” utbildning i bakfickan.

– Jag tänkte att jag skulle välja ett yrke som var det svåraste att öva på inför min skådespelarkarriär. Det blev läraryrket, en lärare måste fånga en ny publik varje dag.

Hon utbildade sig till lärare i svenska och engelska på högskolan i Halmstad och arbetade bland annat på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka.

Byggde nytt i Galtabäck

Skådespelarplanerna gled sakta men säkert ur Saras medvetande. Hon och Lars hade träffats redan när Sara var 16 år och när det var dags för dem att skapa ett gemensamt hem ville båda bo i Galtabäck.

– Det är perfekt att bo här. Det är nära havet, nära till motorvägen och nära till Coop .

De köpte en gård i vars boningshus de bodde i under tiden som de planerade och byggde huset som de bor i dag. När de flyttade in på gården som tidigare varit ett hönseri bestämde sig Sara för att hon ville ha höns, men inte vilka höns som helst.

Rasen heter Wyandotte och är hönsens Rolls Royce och har en jättefin täckning, runda former och vackra mönsterfärger.

– Jag såg en bild på en ras som jag ville ha, men det var inte lätt att få tag på dem. Jag hittade en uppfödare och köpte en höna och en tupp. De var min första hönskärlek.

– Rasen heter wyandotte och är hönsens Rolls Royce. De har jättefin täckning, runda former och vackra mönsterfärger.

För att kunna följa hönsens utveckling började Sara fotografera dem. Snart blev fotograferandet något mer än bara en dokumentation av hönornas liv.

– Jag började leta efter det speciella, det som finns bakom fjädrar och näbbar, där finns en karaktär. Raserna har olika egenskaper, vissa är flaxiga och flygiga, andra är sociala och nyfikna och så finns det hönor som bara gillar läget.

Har en fotoateljé på vinden

När Sara fångat sina egna hönors karaktärer började hon låna höns från vänner och bekanta för att använda dem som fotomodeller. På vinden i det stora boningshuset har hon inrett en ateljé, med cat walk, som Sara kallar det. Där har hon blixtlampor, olika bakgrunder och annat som behövs för att få så personliga bilder som möjligt. Hennes intresse för sina fjäderfän har lett henne till olika föreningar och sammankomster som handlar om höns.

– Det är som vilken nördig hobby som helst. Vi åker hem till varandra och tittar på varandras höns och utbyter erfarenheter.

En viktig del i hobbyn är utställningarna, även om det inte blivit några de två senaste åren på grund av pandemin och fågelinfluensan. När ryktet om Saras vurm för att fotografera spred sig blev hon ombedd att fotografera höns på utställningar vilket ska göras på ett väldigt speciellt sätt. Efter att ha tagit mängder av bilder på framgångsrika höns kände Sara att hon ville göra något annat av bilderna.

Jag hittade det fantastiska med med höns, när de bara är sig själva

– Det fanns en efterfrågan på den perfekta bilden, på rasvinnarna, plåtade från sidan, för att visa täckningen. Jag när höll på med det beställda fotot märkte jag att fortsatte fota. Det var då jag hittade det fantastiska med med höns, när de bara är sig själva, så fantastiskt vackra.

– Jag kan inte tvinga dem att göra något. Ibland gör de något helt annat än det jag vill. Putsar de sig tar jag det som en komplimang. Då är de bekväma.

Sara har tagit sitt intresse för höns till en ny nivå. Hon inte bara fotograferar dem, hon håller även föredrag om höns där hon blandar fakta med anekdoter. Hon befinner sig på scenen, precis som hon drömde om som liten. Och hon njuter.

– Det är så roligt att få träffa människor och berätta om hönsen. Jag älskar det.

En höna för varje månad

På väggen i köket hänger en almanacka för nästa år. Varje månad har sin egen höna, fotad av Sara.

– Det är första året som jag blivit klar med almanackan i tid. Den är redan slutsåld och jag har beställt en ny omgång.

Sara drivs av en önskan att få hönsen att flytta ut från det lantliga. Landsbygdens folk är redan frälsta. Sara vill visa hönsens egenskaper och skönhet för dem som inte har någon relation till fjäderfän ännu.

– Jag vill att mina bilder ska hänga på fancy hotell i Stockholm. Jag vill visa vilka fantastiska skapelser hönsen är och att de är fascinerande karaktärer.

Namn: Sara Weiland

Ålder: 35 år

Bor: på gården Piltens i Galtabäck

Familj: Sambon Lars Lyngfelt, dottern Hilma, 8 år och sonen Arvid, 6 år.

Jobbar med: Vd på Olof Lars gård i Galtabäck

Äter helst: Bra svenska råvaror.

Bästa resmålet: Till nära och kära (har en syster i Australien och en lillebror i Skåne)

Instagram: @weilandfoto