–Så har också skett, men i dag är vi bara sex kvar i livet, säger nu 90-årige Åke Svensson, som vi hälsar på i hans trivsamma lägenhet på Ringvägen 101 B i Varberg.
–Det var också i Rosenfredsskolan som vi fann glädje i sånglektionerna, vilket säkert berodde på våra duktiga ledare som inspirerade oss, säger Åke, och nämner namnen Karl Fr. Österberg, Olof Österberg, Gösta Gradén och Nils Holmström.
I över femtio år tillhörde Åke Varbergs Kvartettsällskap, och han hade säkert fortsatt ytterligare några år om han inte råkat ut för en trafikolycka år 2003, varefter han fick svårt med balansen.
–Fritz, min äldre broder var redan med i kören, och han ansåg att jag också borde platsa där, säger Åke och tillägger att 1951 var han med för första gången och sjöng från Rådhustrappan på Valborgsmässoafton.
Samma år deltog Varbergs Kvartettsällskap i Sveriges Sångareförbunds framträdande på Götaplatsen i Göteborg under ledning av välkände Hugo Alfvén. Då deltog 2 000 sångare från hela Sverige.
Åke är född i det så kallade Drängahuset på Västra Vallgatan 26; längst upp på denna gata. Trots namnet har där aldrig bott några drängar, men stenhuggare och andra arbetarfamiljer har varit hyresgäster. I början på 1900-talet var där både betesmarker, ladugård och vedbodar.
–I huset föddes åtta pojkar och en flicka, men några av pojkarna dog innan de blev vuxna, berättar Åke, yngst av syskonen.
Äldste brodern Ebbe var en känd Varbergsprofil, som spelade tennis långt upp i åren, och kunde fira sin 100-årsdag. Åke, har också haft idrotten som ett stort intresse, både som sprinter, bordtennisspelare, ban- och långgolfare, bandyspelare, bowlingspelare med mera.
När han var i 10-årsåldern fick han på sommaren hjälpa till att tvätta golfbollarna vid minigolfbanan i Socitetsparken. Tio år senare blev han här Varbergsmästare i bangolf; både 1944 och 1954.
–I Pehrsonska Trädgården, där Gallerian nu ligger, kunde man ägna sig både åt bordtennis och biljard, en populär träffpunkt för oss grabbar, framhåller Åke.
Under sin värnplikt på F 14 i Halmstad drabbades han av lungtuberkulos och kom 1945 till Lia Sanatoriet. Eftersom sjukdomen upptäcktes i tid påverkade detta tillfrisknandet. Åke vistades på sanatoriet i olika perioder för att däremellan arbeta på monteringen på Monark, där han var anställd.
Under sin tid på Lia skrev han inte mindre än fyra revyer, och det var också där han träffade sin blivande hustru Ulla-Britt Sandersson från Kungsbacka. Hon ingick också i revyensemblen, liksom de välkända Varbergsmusikerna Rune Svensson och Anders Svärd. Den senare hade uppdraget som konferencier. Åke själv var också en av de agerande. Han spred stor glädje med sina revyer i den i övrigt trista sjukhusmiljön.
Men det har inte bara varit glädjeämnen i Åkes liv. Han har mist både sin hustru och en av sina två döttrar, båda i alltför tidig ålder. Men ytterligare en dotter med familj samt barnbarn och barnbarnsbarn förgyller livet för Åke som gick i pension 1989. Trots motgångar har han kvar sitt goda humör som gör livet lättare att leva vidare.
Lungsjukdomen i unga år har medfört att han sedan dess varit medlem i HjärtLungs lokalavdelning i Varberg, som den numera heter. Åke har skrivit flertalet hyllningsvisor till föreningens jubileer, men också till släkt och vänners högtidsdagar.
Åkes intresse för golf sitter fortfarande i, men vår långa pratstund gjorde att vi inte hann med den puttningstävling som var tänkt. Den gröna mattan med koppen får ligga kvar i hallen i väntan på andra besökare.
