Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Livet efter pingisen. ”Det kändes skönt när jag just hade tagit beslutet att sluta. Men nu när det har gått ett tag kan jag känna viss tomhet”, säger Jörgen Persson som fyller 50 år.

Pingisen ännu en del av Jörgens liv

I över 30 år spelade Jörgen Persson i pingisens världselit. Men efter OS 2012 var det dags att gå vidare. I dag jobbar han delvis som privattränare.

– Men ibland blir jag sugen på att spela själv igen. Särskilt när jag ser Sverige möta Kina. Då vill jag ned i hagen, säger världsmästaren.

1971 blir Stellan Bengtsson förste svensk att ta hem världsmästartiteln i bordtennis. Bedriften var en sensation och startskottet för Sverige som pingisnation.

I segeryran bestämde sig den då femårige Jörgen Persson för att även han skulle bli pingisspelare. De första matcherna skedde i vardagsrummet mot föräldrarnas sovrumsdörr.

– Sedan dess har allt kretsat kring pingisen, säger han.

Två decennier senare stod han själv överst på pallen och tog emot VM-medaljen i singel. Under sin mer än 30-åriga pingiskarriär har han som en del i svenska bordtennislandslaget bland annat kammat hem fyra VM-guld, sex EM-guld och en bragdmedalj.

En stark målmedvetenhet, men också en medfödd talang – framför allt var han smidig och reaktionssnabb – ligger bakom framgångarna.

Under åren har Jörgen Persson fått många smeknamn, varav ett, ”Kobran”, beskriver hans farliga backhand. I tv-programmet Mästarnas mästare där han är en av årets deltagare har tittarna fått se prov på detta.

– Jag har hängt med längre än jag trodde. Målet var att inte åka ut först.

Var du beredd på att det skulle bli skriverier om din rädsla för att dyka?

– Nej, inte att det skulle dras fram så mycket. När jag bestämde mig för att vara med sa mina barn till mig: ”hoppas det inte blir nåt vatten, pappa”. De vet om det där. Men efteråt är det några som har ringt mig och berättat att de inte heller kan dyka. Det är lite roligt att höra att det faktiskt finns fler.

Du lade ned proffskarriären efter ditt sista OS 2012. Vad har hänt sedan dess?

– Det kändes skönt då, men nu när det gått ett tag kan jag känna viss tomhet. Jag höll ju på så länge. Men jag reser fortfarande mycket, och det underlättar. När jag är hemma åker jag ofta till hallen här i Halmstad och tränar med ungdomarna. Och så är jag coach till Dimitri Ovtcharov, en tysk spelare med ukrainskt ursprung. Han är bäst i Europa för tillfället. Hans mål är att slå kineserna. Det har jag gjort och det är därför han har anställt mig.

Fortfarande åker Jörgen Persson regelbundet till Kina. Senast i slutet av mars var han där och spelade i en uppvisningsmatch.

Dessutom är han i full fart med att lansera svenskt mjölkpulver i landet.

– Det går framåt, framför allt finns ett stort behov av mjölk i Kina. Under tiden jag höll på kunde jag leva på pingisen, men i dag kan jag inte bara ta det lugnt, det gäller att jobba på. Förr hade jag bara mig själv att tänka på. Då kretsade allt kring träningen och matcher och att bli världsmästare. Nu handlar det om mina två barn som jag hoppas ska hitta något de trivs med. Det är väl den största förändringen som skett. Annars är jag mig ganska lik, positiv och glad.