Att räkna upp den gamla pingisdrottningens alla meriter är inte gjort i en handvändning. Hon får själv fundera en stund när vi ber henne om det. På det inhemska planet blev det åtta SM-guld i singel och tretton allsvenska lagguld med Varbergs BTK.
- Och så blev det några i dubbel och mixed också, lägger hon till lite försiktigt.
På det internationella planet slog hon igenom 1974 genom att som 19-åring gå till EM-final i singel. Där blev dock ungerskan Judit Magos för svår.
När Ann-Christine trappade ner elitsatsningen 1982 hade hon bland annat 160 landskamper bakom sig, vunnit SOC en gång (1979), Europa Top 12 två gånger samt blivit rankad etta i Europa och sjua i världen. Att hon aldrig fick någon absolut fullträff i VM har aldrig grämt henne nämnvärt.
- I VM nådde jag som bäst åttondelsfinalen i Birmingham 1977 men förlorade i skiljeset. Jag är nöjd med min karriär ändå, säger Ann-Christine som fortsatte att spela allsvensk pingis i VBTK ända fram till 1998 då klubben lade ner sitt damlag.
Ann-Christine har nått livets middagshöjd med bibehållen fräschhet. Hon är sig förvånansvärt lik från storhetstiden och har även bevarat sitt ödmjuka men ändå rättframma sätt. Kontakten med pingisen har hon aldrig släppt utan tränar sedan flera år ungdomarna i VBTK två gånger i veckan. Däremellan utövar hon gärna yoga och kör några pass på gymmet.
Redan 1979 utbildade hon sig till idrottspedagog samtidigt som hon spelade pingis på högsta elitnivå. Den utbildningen har hon sedan byggt vidare på och jobbar i dag som idrottspsykologisk rådgivare med eget företag.
- Hade jag under min aktiva tid haft de kunskaper jag har i dag när det gäller det mentala och psykologiska så hade det varit till stor hjälp, säger hon eftertänksamt.
Att den mentala hanteringen blivit en allt viktigare del inom idrotten tycker Ann-Christine inte är en dag för sent. I sitt arbete ser hon som sin uppgift att upptäcka möjligheterna och att förhindra destruktivitet.
- Det är oerhört spännande att möta dagens ungdomar och deras förväntningar och problem. Jag brukar säga att när man inser att idrotten inte är hela livet utan en del av det blir det lättare att prestera, säger Ann-Christine som tillhör Svenska Bordtennisförbundets elitkommitté och ofta får sina uppdrag via det nätverk som Riksidrottsförbundet har när det gäller idrottspsykologi.
Hon framhåller sin gamle tränare Ingemar Andersson som en av de mest betydelsefulla personerna i hennes karriär. Han insåg tidigt vikten av att inte bara se till det rent sportsliga.
- Han såg personen Ann-Christine och inte bara pingisspelaren Ann-Christine. Det har jag förstått nu hade oerhört stor betydelse för mig.
Av spelarna i VBTK:s gamla mästarlag har Ann-Christine fortfarande regelbunden kontakt med Eva Strömvall som är tillbaka i Stockholm sedan många år. Den andra parhästen Birgitta Olsson återfinns numera i Trollhättan.
- Birgitta har jag inte så mycket kontakt med men Eva träffade jag så sent som nu i sommar.
Bolltalangen har gått i arv till 16-årige sonen David som hanterar racketen med hygglig framgång i VBTK. Äldste sonen, 21-årige Linus, pluggar i Lund och har lagt både racketen och fotbollsskorna på hyllan.
Sin 50-årsdag låter Ann-Christine passera tämligen obemärkt.
