Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Son och far. Per Carlsson har tagit över Varbergsoptik medan pappa Bertil, som varit innehavare i drygt 30 år, nu blir anställd. I bakgrunden ses Anna-Lena Sundqvist som också arbetar på optikerfirman.

Per går i pappas fotspår och tar över Varbergsoptik

Inte heller i optikerbranschen faller äpplet särskilt långt från trädet. Det är Bertil Carlsson och hans son Per ett synbart bevis på. Båda är optiker och nu har Bertil dessutom överlåtit sin firma Varbergsoptik till Per.

- Som optiker träffar jag många människor och det tycker jag om. För mig är den sociala biten viktig, säger Per.

Pappa Bertil har varit i branschen ända sedan 1967. Det året tog han realexamen i Varberg och hade tre anställningar som han mer eller mindre kunde välja mellan när han skulle ge sig ut i yrkeslivet. Så gynnsamt kunde det se ut för en tonåring på den tiden. Ett av dem var att börja som gesäll på Haars Optik i Varberg.

- Jag tyckte det verkade mest intressant så jag satsade på det och det har jag aldrig ångrat. Men egentligen var det ju en ren slump att jag blev optiker, jag kunde även hamnat på Gyproc som också behövde folk då, säger Bertil som är uppväxt på lantbruk i Dagsås och Himle.

Hur som helst trivdes Bertil bland glasögon och annan optik. 1968-71 utbildade han sig och fick senare sin optikerlegitimation. Anställningen på Haars pågick fram till 1980 då han och kollegan Håkan Johansson, som också arbetade där, startade Varbergsoptik på Östra Långgatan. 2002 drog Håkan sig tillbaka med ålderns rätt och i den vevan anställdes Karin Skärbäck-Kärrman på firman. Samtidigt utökade företaget sin verksamhet till att även omfatta kontaktlinser.

Bertil är i dag 61 år och tycker även han att det är dags att se över hur han vill ha det framöver. Per, som fyllt 28 år i dagarna och är yngst av hans tre söner, hade redan som 16-åring börjat jobba lite lätt i sin pappas firma, framför allt på loven och på helger. När han 2002 gick ur gymnasiets treåriga utbildning i samhäll-ekonomi hade hans framtidsplaner trots det ännu inte tagit några fastare former.

- Efter studenten gick jag ett tekniskt basår i Kalmar och det var då som jag alltmer började fundera på att gå i farsans fotspår, berättar Per.

När det definitiva beslutet väl var fattat utbildade Per sig på optikerskolan i Köpenhamn. Studierna varvade han med praktik på sin fars firma. Sammanlagt ägnade han fem år på utbildningen, jämnt fördelade på teori och praktik.

Per hann även med ett år på en optikerfirma i Borås innan han tidigare i höst formellt tog över Varbergsoptik. Bertil kommer att jobba kvar men får i fortsättningen finna sig i att det är ombytta roller på jobbet. Hans fru Bigitta kommer att fortsäta att arbeta med fakturering och bokföring en gång i veckan.

- De är anställd av mig numera men jag har lovat pappa att han ska få vara ledig på tisdagar. Då ska han ägna sig åt skogsarbete i Köinge vilket han tycker mycket om, säger Per med ett leende.

Per delar upp optikeryrket i tre delar: den kliniska biten, den praktiska biten och den sociala biten. Den kliniska delen handlar om ögat och dess uppbyggnad och den praktiska om framför allt slipning av glas. Båda finner han lika intressanta.

- Sedan har vi den sociala biten också. Jag tycker om att ha med människor att göra och det får jag som optiker, säger han.

Glasögon uppfattades en gång i tiden som något nödvändigt ont. Utvecklingen därifrån till att vara en modegrej tycker Per enbart är positiv. Att bli kallad glasögonorm är något som definitivt hör till en svunnen tid. I dag byter de flesta glasögon med jämna mellanrum även när inte synskärpan kräver det.

- De gör det för att de ville vill fräscha upp sig helst enkelt. Det tycker vi optiker naturligtvis om, säger Per och påpekar att konkurrensen i branschen är hård.

Den nye innehavaren ser framtiden an med tillförsikt och hoppas förstås att dagens omsättning på mellan fyra och fem miljoner stiger de närmaste åren. Ett problem finns dock.

- Det är lokalfrågan. Vi är alldeles för trångbodda och dessvärre kan vi inte få några utrymmen från de intilliggande lokalerna. Därför hoppas vi att kommunen säger ja till en utbyggnad mot gatan. Företaget har legat på samma ställe i över 30 år nu och helst vill vi vara kvar här.