Kine Boman växte upp på en gård utanför Vänersborg. En bra och jordnära uppväxt med positiva och uppmuntrande föräldrar, säger hon.
Beskriv dig själv !
– Jag är en människa som alltid velat lära mig allt om allting! Jag tror på jämlikhet och jämställdhet och att alla ska ha samma möjligheter och rättigheter. Jag älskar livet och känner genuin glädje av sånt som fågelsång och träd som grönskar, och möten med människor ger mig energi. Och jag tror att om man behandlar andra människor väl så blir man själv väl bemött.
Vad är du mest intresserad av?
– Framför allt tycker jag om att studera människan och kulturer. Jag har haft förmånen att leva med flera kulturer, den kinesiska eftersom min son har en kinesisk pappa, den samiska, som jag gjort två dokumentärfilmer om, och nu lär jag mig mer om den arabiska kulturen. Jag upptäckte att jag kunde så lite om den arabiska/muslimska världen, så jag satte igång att läsa arabiska för ett par år sedan.
– Hösten 2011 bodde jag i Marocko och studerade arabiska där, och det blev samtidigt en förberedelse inför en dokumentärfilm jag vill göra om kvinnors levnadsvillkor i Marocko. Och det i sin tur har koppling till mina studier i genusvetenskap. Allt hänger ihop!
Hur kom det sig att du blev dokumentärfilmare?
– Det handlar egentligen om min önskan att vidareförmedla andra människors berättelser och kunskaper. Samtidigt lär jag mig själv. Men det behöver inte vara just genom dokumentärfilm, jag skulle lika gärna arbeta med bild eller radio eller i olika projekt. Det viktiga är berättandet och att det genomsyras av kärlek, ljus och kraft.
Du har hittills gjort två dokumentärfilmer, Enda bilden av pappa och Hjordeliv, som båda berättar om samisk kultur och har fått mycket uppmärksamhet. Vad har det betytt för dig?
– De har visats på filmfestivaler runt om i världen och även av tv-kanalen Al Jazeera i deras dokumentärserie Witness. Jag kan knappt tänka mig något större som dokumentärfilmare, programmen når miljontals tittare. Det kändes också väldigt bra när jag delade ut dvd:er med Hjordeliv, som kritiserar svenska statens samepolitik, till riksdagens alla ledamöter. Det var rent symboliskt mycket speciellt.
Vad tror du är din styrka?
– Jag känner en närhet till människor, en uppriktig vilja att förstå. Och jag går in så totalt i det jag gör. Jag vill så mycket! Dessutom är jag inte lagd åt självömkan, det är den värsta fiende som finns.
Hur kopplar du av?
– Med meditation och yoga. Det är skälet till att jag börjat jobba extra på Asia Spa – jag känner ett stort lugn där.
Nu fyller du 40 år. Hur känns det?
– Det känns fantastiskt och samtidigt lite omtumlande. Min son fyller 20 år i år, så nu är han lika gammal som jag var när han föddes. Han har precis flyttat hemifrån för att studera i Uppsala. Nu börjar han sitt vuxna liv och visst blir det en omställning för mig. Kanske också ett tillfälle att stanna upp och reflektera över det jag hittills varit med om.
Ska du fira din födelsedag?
– Javisst, men inte förrän i sommar. Då vill jag ha ett jättekalas för alla mina vänner, duka långbord i trädgården när det är som allra finast i Varberg.
Och födelsedagspresent?
– Jag har gett mig själv en present: i augusti åker jag till Indien för att gå en månadslång yogainstruktörsutbildning. Varenda minut är schemalagd, från fem på morgonen till tio på kvällen, sju dagar i veckan. Det ska bli jättespännande!
Och framtidsplanerna?
Kine skrattar. Heltidsstudier på universitetet, Marocko, en film till...
– Det finns en plan – men allt måste få ta sin tid.
