Kommer tillbaka. Den halländska filmens ”Grand Old Lady” Birgitta Olsson slutar visserligen att jobba på Film i Halland. Men hon lovar att dyka upp i andra filmiska sammanhang.
Kommer tillbaka. Den halländska filmens ”Grand Old Lady” Birgitta Olsson slutar visserligen att jobba på Film i Halland. Men hon lovar att dyka upp i andra filmiska sammanhang.

Nu blir det filmjobb på Birgittas egna villkor

Tystnad – tagning. Nu är det dags att smälla ihop filmklappan för gott för ”Film i Hallands” Birgitta Olsson. Den 30 september gör hon sin sista arbetsdag som film­konsulent och därmed är 20 år i den rörliga bildens tjänst över. Nästan, ska vi väl säga…

ANNONS
|

Birgitta Olsson visar stolt omkring i de nya lokalerna i Kronobränneriet vid Nissans strand i Halmstad. Här, högst upp under takåsarna, huserar sedan maj i år Region Hallands kulturansvariga. En inspirerande miljö. Men det blir ingen långvarig njutning för Birgitta Olsson som avslutar sitt yrkesliv om några veckor. Hur känns det?

– Tja, det är dubbelt. Men jag har haft gott om tid att tänka och har kommit fram till att nu är en bra tid. Visst är det roligt att jobba men samtidigt känner jag att jag vill äga mitt liv. Barn och barnbarn, hus (i Åsa, reds anm.) trädgård, det finns att göra.

ANNONS

Nu blir det nog inte så att energiknippet Birgitta helt kommer att lägga filmen på hyllan. Fortfarande finns den pedagogiska glöden där, kicken i att se hur andra kommer till insikt genom lärande. Och 20 års nätverkande har skapat ovärderliga kontaktytor och bred er­farenhet av en tuff bransch.

– Jag skulle vilja använda mina kunskaper mer på mina egna villkor. Hur det kan se ut rent praktiskt har jag ingen aning om just nu, det får klarna framöver. Men jag ser sådana möjligheter i filmen, konstnärligt, politiskt och emotionellt.

Birgitta Olsson, född i Göteborg, är i grunden lärare, mellanstadielärare som det hette då. Som sådan jobbade hon också under många år, främst i Kungsbacka. Redan tidigt insåg hon möjligheterna i att integrera kulturen i undervisningen och när en tjänst som kulturpedagog utlystes sökte hon och fick den. Året var 1990, sex år senare blev filmen en del av den statliga kulturpolitiken och ”Film i Halland” såg dagens ljus. Med Birgitta Olsson vid rodret.

– Vår uppgift har varit att stötta ungas filmskapande, bli ett växthus för spirande talanger. Vi har också försökt att etablera filmen i det lokala kulturlivet, där inte minst skolbion varit ett viktigt inslag. En annan viktig verksamhet har varit att skapa mötesplatser, idécentra, kulturmöten och nätverk.

ANNONS

Det har varit en spännande resa, full av utmaningar. Inte minst att få politikerna att förstå betydelsen av film som medium. Både nationellt och internationellt.

– Det har inte varit så lätt att få beslutsfattarna med på tåget, om man säger så…

Andra har nappat snabbare, till exempel Katrinebergs folkhögskola till vilken man skapat en livaktig relation. Just det kreativa samarbetet nämner Birgitta Olsson som ett av jobbets höjdpunkter. Liksom förmånen att få följa unga talanger från start till mål. Att skapa möjligheter – att fungera som bollplank.

Filmens framtid ser ljus ut, tycker hon.

– Nya kanaler för rörlig bild tillkommer hel tiden. Men man bör se med ett kritiskt öga, filmen kan användas för att manipulera. Jag tror på biograferna som mötesplats: Förväntningarna, det stilla prasslet, de röda stolarna, den totala upplevelsen.

När man nu har en tvättäkta filmexpert framför sig vore det ju snudd på tjänstefel att inte be om filmtips. Här kommer de:

”Äta, sova, dö”, flerfaldigt Guldbaggebelönad långfilmsdebut av Gabriela Pichler.

”Nader och Simin – en separation”, flerfaldigt belönad film från Iran regisserad av Asghar Farhadi.

”En oväntad vänskap”, fransk feel good av ett lite annorlunda slag. Regi: Olivier Nakache och Eric Toledano.

ANNONS